Stad i ljus – men inte till vilket pris som helst

Stad i ljus – men inte till vilket pris som helst

Att driva en offentlig belysning med sol, vind eller vattenkraft är möjligt, men för stunden är den rimligaste lösningen att det sker som kund hos ett elbolag som erbjuder förnybar energi. Strömmen får alltså även fortsättningsvis skickas ut till belysningsnätet genom en traditionell markburen kabel. Det menar Trafikverkets belysningsexpert Henrik Gidlund, som understryker vikten av en väl genomförd belysningsplan och ljusberäkning.

Henrik Gidlund är Trafikverkets projektledare för el och belysning. Han sköter kontrakten med entreprenörer och konsulter för vägbelysning i Stockholm, Uppsala och Gotland. Utöver det har han en specialkunskap om offentlig utomhusbelysning.

Henrik har i mer än två decennium på nära håll följt belysningsutvecklingen för offentlig miljö och sett hur synen på belysning ändrats till vad den är idag. När det gäller effektivisering har han med åren samlat på sig en ovärderlig kunskap.

— För 10–15 år sedan, när LED började komma, så var det populärt med kallvit färgtemperatur, upp mot 6 000 Kelvin. Idag är vi nere på hälften. Det är en mer behaglig ljusfärg för ögat.


Henrik Gidlund, projektledare för el och belysning på Trafikverket. 

Han råder kommuner att noggrant tänka igenom sin belysningsplan. Både när det gäller färgtemperaturer på belysningen, men också om belysningen på sina håll över huvud taget är nödvändig utanför bebyggelse och annan tätort.

— Behovet av stationär fast belysning i ytterområdena är inte lika stort idag som det var förut, menar han. Idag har alla ficklampor i sin mobil, folk bär reflexvästar och det finns bra pannlampor. Steg ett för en kommun bör därför vara att fråga sig själv om belysningen fortfarande behövs.

“Risken är att man bygger något som är dåligt för oss människor på grundval av något som inte är faktabaserat”

— Henrik Gidlund, projektledare för el och belysning på trafikverket

Den främsta anledningen till att minska på belysningen är ekonomisk, men det är också av hänsyn till miljön och djurlivet. LED-tekniken öppnar flera möjligheter att styra och anpassa ljuset, men Henrik menar att det samtidigt är en möjlighet som bör användas med försiktighet. Som exempel nämner han väldigt varma färgtemperaturer under nattens sena timmar. 

— Det finns tester på färgat ljus i utebelysningen, säger han. Resultat visar att rött ljus kan vara bra för vissa fladdermusarter. Men då måste man samtidigt veta vilka arter det rör sig om. Risken är att man bygger något som är dåligt för oss människor på grundval av något som inte är tillräckligt faktabaserat. I det läget, menar Henrik, kanske det är bättre att släcka belysningen vissa tider på natten, eller ifrågasätta om belysningen verkligen fyller en funktion just där. 

När en GC-väg ska ljussättas bör det därför föregås av en naturinventering och miljökonsekvensbeskrivning. 


Ljussättning bör planeras noggrant. En belysningsplan fastställer vilken typ av belysning som är aktuell för området och vilka krav som den ska uppfylla. Trafikverket erbjuder kommuner att ta del av myndighetens eget regelverk (VGU). Tillsammans med lokal kunskap kan detta regelverk utgöra en bra grund till en bra belysningsplan.  

Steg två är att anamma tekniken. Det finns väl utvecklade system för att närvarostyra GC-vägsbelysning. Om tekniken används tillsammans med LED-armaturer kan anläggningens klimatpåverkan minskas ännu mer. 

Om budgeten däremot är starkt begränsad rekommenderar Henrik kommunen att prioritera skiftet från högtrycksnatrium till LED-belysning, före att komplettera med mer avancerade styrsystem.

— För en mindre kommun är det svårt att räkna hem sensorer och IoT-styrning rent ekonomiskt, fortsätter Henrik. Belysning med högtrycksnatrium drar cirka 60 Watt, medan ny LED-belysning drar 15 Watt. Där finns den stora besparingen. Sensorer ger förvisso en besparning på ytterligare ungefär 20 procent, men det ökar också kostnaden för armaturbytet signifikativt. Återbetalningen blir lägre desto finare justeringar som görs.


 Högtrycksnatrium till LED-belysning. För en mindre kommun är det svårt att räkna hem sensorer och IoT-styrning rent ekonomiskt, menar Henrik Gidlund på Trafikverket. För kommuner med en begränsad budget är det därför oftast bättre att prioritera skiftet från högtrycksnatrium till LED-belysning framför avancerade styrsystem. 

För den som funderar på ett alternativt sätt att driva offentlig belysning har Henrik dessvärre inte några goda nyheter. Han har följt försök med solcellspaneler på nära håll.

— Tyvärr landar vi i att det mest effektiva sättet att driva belysning för offentlig miljö fortfarande är genom en markkabel, och ett abonnemang från elleverantör. Det stora problemet är hur energin ska kunna lagras från sommar till vinter. Det klarar inte riktigt dagens batteriteknik.  

Henrik har själv varit delaktig i ett projekt genom Trafikverket där ett antal busshållplatser belystes med hjälp av solcellspaneler. 

— Det höll tyvärr inte utan stödinsatser, säger han. Vintertid behöver belysningen lysa upp mot 14 timmar per dygn. Andelen soltimmar är för få, och därtill uppstår problemet att lagra strömmen till den verkligen behövs.

MARKKABEL ATT FÖREDRA

Han tror heller inte på mindre vindturbiner längst upp på belysningsstolpen.

— En stolpe är 8-–10 meter hög. Vi har data på vindhastigheten på den höjden från våra väderstationer längs vägarna. Medelvinden låg då på 3–4 meter/sekund. För att metoden ska fungera krävs en vindhastighet på minst 10 meter/sekund, eller uppåt 15 meter/sekund för de små vindkraftsverken. Det är väldigt få platser i landet som når upp till det i snitt. Då är det bättre att fortsätta med markkabel och välja ett elabonnemang från ett elbolag som jobbar med förnybar energi.

Ett annat sätt att effektivisera ljussättningen är att glesa ut belysningsstolparna.

— Inom belysningsbranschen finns det en sådan trend, menar Henrik. Tillverkarna konkurrerar om att kunna erbjuda så billig belysning som möjligt, med längst avstånd mellan stolparna.

KAN BLI BLÄNDANDE

Här manar Henrik till viss försiktighet. En kravbeställning som enbart grundar sig på en belysningsberäkning kan riskera att slå helt snett.

— Ju längre avstånd det är mellan stolparna, desto mer ljus måste skickas iväg i kritiska vinklar. Då kan ljuset bli bländande och störande, lite som att få ljuset från en ficklampa rakt i ögonen. Det vill du naturligtvis undvika. 


Risk för bländning. Belysningsberäkning ger ett värde på hur mycket ljus en viss ljuskälla ger under en faktisk omständighet. Om ambitionen är att glesa ut stolparna för att effektivisera ljusbilden, och samtidigt hålla tillbaka kostnaderna, så finns anledning att vara försiktig. Ju starkare ljuskälla som krävs för att lysa upp en yta, desto högre är också risken för bländning.  

En väl genomförd belysningsplan tillsammans med en ljusberäkning är i slutändan vad som ger bäst förutsättningar för ett bra anbudsunderlag. I belysningsplanen får du även tillfälle att ställa gestaltningskrav.

— Det är lätt att glömma drift och underhåll i anbudsunderlaget, säger Henrik. Går det att få tag i armaturen om 10 år? Går det att bara köpa styckvis? Hur ser leveranstiderna ut?

KOMMUNER KAN FÅ HJÄLP

Det generella rådet är att vara bestämd i sina krav. Henrik råder också den kommun som känner att de behöver stöd att ta kontakt med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

— Att skriva ett förfrågningsunderlag är svårt, säger han. Här på Trafikverket har vi vårt eget regelverk [VGU] som kommuner kan ta del av. Även SKR har mycket kunskap i detta och en samordnande roll. I en mindre kommun, där belysningen kanske bara hanteras av en gatuchef utan detaljkunskap om belysning, kan det vara en god idé att hyra in externa resurser med kunskap om vägbelysningsplanering som hjälper till med armaturbyte och belysningsplaner.

SKRIVEN AV
Fredrik Lund

FLER NYHETER

VISA FLER