Snöröjning i storstaden Konstform och utmaning i ett

Redan vid 2-3 cm snötäcke ställer Stockholm Stad krav på att gångbanor snöröjes. Vid 15-20 cm snötäcke sätts stadens röjningskapacitet på hårda prov. DMG har träffat avdelningschefen för Trafikkontoret Stockholm, Ted Ell, för att ta reda på vad utmaningarna består av.
Snöröjning i storstaden Konstform och utmaning i ett

Snöröjning. Hur svårt kan det vara?

– Jag brukar visa den här bilden, svarar Ted Ell, avdelningschef för Trafikkontoret på Stadsmiljöavdelningen vid Stockholms stad.

Bilden föreställer Tegnérgatan i riktning mot Holländaregatan och Sveavägen. Det vardagliga trafikflödet samsas med redskapsbärare i full färd att snöröja, något som under de rådande omständigheter är en riktigt tuff utmaning.

Snöröjningen i Stockholm styrs av flera olika faktorer.

– Staden är geografiskt uppdelad i tolv stadsdelsområden, inleder Ted Ell. När det gäller just stadsmiljön så är även den indelade i zoner, där kollektivtrafikens framkomst främst prioriteras.

Huvudgator, bussgator och centrumgator i ytterområdena ligger alla högt upp på prioriteringslistan – över huvud taget platser där mycket folk som väljer kollektivtrafik väntas röra sig, samt vägar som kollektivtrafiken nyttjar. 

Trots att vi talar om de centrala delarna av Stockholm talar vi samtidigt om dess ytterkanter. Snöröjning mitt inne i centrum anpassas beroende på snöfall, då hänsyn måste tas till människor och fordon som är i rörelse. Krävs insatser under dagtid, inleds insatserna med genomplogning och sandning så det blir framkomligt – innan den ”stora” ploginsatsen kan ske, där snön även trycks åt sidorna för att skapa så stor friyta som möjligt. Målet är att ligga före det kollektivtrafikburna folket. Många som bor i ytterområdena pendlar in till centrum, så färdvägen för kollektivtrafiken, centrumytor och de centrala delarna är alla prioriterade.

En bostadsgata i ytterområdena är enligt denna standardklassade uppbyggnad lågprioriterad. Där sker snöröjning först när de mest akuta, tidigare nämnda områdena är under kontroll, också på grund av att dessa gator kräver längre åtgärdstider.

– Stockholm Stad är en ren beställarorganisation, förtydligar Ted Ell. Vårt uppdrag finns beskrivet i ett kontrakt, och snöröjningen utförs helt på entreprenad.

”Problemet är att Stockholm är en stad som aldrig sover … Snöröjarna måste hela tiden vara uppmärksamma på oskyddade trafikanter i alla situationer.”

Ted Ell, avdelningschef för trafikkontoret på stadsmiljöavdelningen vid Stockholms stad

Det är inte bara zonerna som styr hur snöröjningen i innerstaden sker. Snöröjningen ska också ske först vid en viss snömängd, en gräns som i sin tur skiljer sig mellan gångytor (2 cm snötäcke) och körbanor (5 cm snötäcke). Gångytorna har alltså hårdare krav på snöröjning.

– Därtill finns det även olika åtgärdstider, tillägger Ted Ell. De ytor som är högst prioriterade ska vara helt färdigröjda från start till slut inom två timmar.

Ted Ell är avdelningschef för Trafikkontoret på Stadsmiljöavdelningen i Stockholm Stad. Han känner väl till de utmaningarna som en större stad ställs inför när det gäller effektiv snöröjning.

Stadens storlek och tuffa trafikflöde gör att det blir helt nödvändigt att rätta sig efter dessa regler för att inte snöröja i blindo. Enligt beräkningar tar det ungefär en vecka att arbeta sig genom hela systemet när det gäller snöbortforsling, men det är också i den bästa av världar, och förutsätter  att bilförare respekterar de datumzoner som finns i staden. Gatorna i innerstaden plogas enligt principen att mindre redskapsbärare plogar gångbanorna först, och riktar snön ut mot gatan. Därefter plogar entreprenören gatorna med större plogbilar, där snön riktas åt höger, mot de parkerade bilarna. Det innebär samtidigt att parkerade bilar blir inplogade, något alternativ finns inte. 

– Entreprenörerna måste vara försiktiga så att de inte trycker sönder bilarna som står parkerade längst med gatan, samtidigt kan plogen inte vara hur smal som helst.

När denna insats är avslutad öppnar snöröjarna upp vallar som bildats vid övergångsställen och busshållplatser.

Arbetet fördelas även mellan nattetid och dagtid, beroende på vart i staden arbetet sker. I ytterstaden sker arbetet på dagtid då intensiteten med folk är lägre, och rakt omvänt inne i centrum där arbetet sker främst på natten mitt, när folkströmmen är som lägst. Insatsen påverkas givetvis också av andra faktorer: när snön faller, i vilken omfattning, och vilka insatser som styrs av parkeringsregler.

– Problemet är att Stockholm är en stad som är vaken nästan dygnet runt, säger Ted Ell. Vi får rätta oss i så hög utsträckning som möjligt, men snöröjarna måste hela tiden vara uppmärksamma på oskyddade trafikanter i alla situationer.

– En dag per vecka råder städzon på gatan, då ska gatan vara fri från parkerade bilar, fortsätter Ted Ell. Då plogar entreprenören in all snö från gatan mot trottoarkanten och samlar sedan upp alla snöhögar, som därefter lastas på lastbilar för transport till slutstation. 

Snön fraktas bort då passagerna på gatan blivit för smala, och den utgör en trafikfara – eller i förebyggande syfte om mer snöfall väntas. Stockholm har fyra tippstationer där entreprenörerna kan lämna uppsamlad snö. Staden har även dispens att tippa snö i sjön.

Redan vid 20 cm snötäcke försvinner ett halvt körfält per riktning. Om snötäcket är det dubbla försvinner ett körfält i vardera riktning.
Gångbanor och cykelbanor prioriteras. I innerstaden uppstår dock ett problem. Snön måste förvaras på plats fram tills den kan fraktas bort. Det riskerar snabbt att orsaka trånga passager, både för gångtrafikanter och bilister.

– Dispensen är ett måste för att vi ska kunna hantera de snövolymer vi ställs inför, säger Ted Ell. Det skulle krävas 40–50 fotbollsplaner för att täcka lagringsbehovet.

En vinter som blir extremt snörik kan innebära många tusen lastbilslass med snö per vecka.

– Vintrarna 2010/2011 och 2011/2012 hade vi extremt snörika vintrar, säger Ted Ell. Då motsvarade den borttransporterade snömassorna två Globen-arenor, eller ungefär 1,5 miljoner kubik per år.

Redan vid 20 cm snöfall uppstår problem i stadsnätet. En snövall upptar då ett halvt körfält per riktning. Det påverkar hur folk parkerar, vilket i sin tur krymper den passage som trafiken som är på rull har kvar att utnyttja. Vid 40 cm snötäcke så är två hela körfält borta, då riskerar hela infrastrukturen att lamslås.

– Det som främst skiljer Stockholm från andra städer, förutom storleken på stadsnätet, är trafikintensiteten och att staden lever i princip dygnet runt.

Systemet påverkas av många olika faktorer, och är väldigt sårbart. Skulle busstrafiken lamslås påverkas hundratusentals resenärer i ett svep. Tätheten i sig skapar ett problem att ta hänsyn till.

”Vintrarna 2010/2011 och 2011/2012 var extrema. Då motsvarade de borttransporterade snömassorna två Globen. Ungefär 1,5 miljoner 
kubik per år.”

Ted Ell, avdelningschef för trafikkontoret på stadsmiljöavdelningen vid Stockholms stad

Ytorna halkbekämpas över lag i samma svep som snöröjningen sker. För cykel- och gångbanor använder Stockholm Stad en mix av flis och sand, men staden går mer och mer mot att enbart använda flis.

För körbanor används uteslutande en vattenblandad saltlösning. Sand används enbart vid backar och platser som kräver att bilarna ska stanna eller lätt komma iväg.

– Det uppstår problem om temperaturen pendlar, säger Ted Ell. För oss är det bättre med en fast kyla, men vi måste följa vårt uppdrag oavsett hur vintern än ser ut. Snöröjning och halkbekämpning måste göras. Målet med varje insats är att nå ett normalläge och säkerställa att stadens alla funktioner fungerar. Snöfallet tar ingen hänsyn till kommunbudgetar.

– Vi får ibland synpunkter på hur snöröjningen sköts, medger Ted Ell. Sådan input är viktig för oss som beställare av tjänsten, så att vi kan ta sakfrågorna vidare med våra entreprenörer och på så vis kvalitetshöja arbete och utförande.

Han återkommer till bilden från Tegnérgatan och säger:

– De flesta som jobbar med snöröjning i stadsmiljö kan känna igen sig i någon grad. Att snöröja under dessa förhållanden är något helt annat än att snöröja en öppen väg där snön bara kan kastas ut i dikeskanten. Det är två helt olika saker.

Text: Fredrik Lund 
Foto: Lennart Johansson, Stockholm stad
Illustrationer: Stockholm stad

SKRIVEN AV
Fredrik Lund

FLER REPORTAGE

VISA FLER