Grönyteskötsel på helig mark

Svenska kyrkan är inte bara en av grönytebranschens största arbetsgivare. De förvaltningar som ansvarar för driften av kyrkogårdarna ligger påfallande ofta i framkant när det kommer till branschtrender som hållbar utveckling, biodiversitet och elektrifiering. Vi har besökt två av dem: Råcksta begravningsplats i Stockholm och Hovdestalunds kyrkogård i Västerås.
Sverige har i dagsläget cirka 3 100 kyrkogårdar. I alla delar av landet utom Tranås och Stockholm är det Svenska kyrkan som ansvarar för begravningsverksamheten. I Tranås och Stockholms stad är det en kommunal verksamhet. Skötseln av begravningsplatserna finansieras av den statliga begravningsavgiften.
Sveriges största begravningsplats sett till ytan är Kvibergs kyrkogård i Göteborg, som sträcker sig över ett område på 130 hektar. Störst sett till antal gravar är Skogskyrkogården i Stockholm, som i dagsläget har 100 000 gravplatser.
Precis som grönytebranschen i stort förändras även arbetet på de svenska kyrkogårdarna. Faktorer som ny teknik, skärpta miljökrav, klimatförändringar och kompetensbrist har gjort att kyrkogårdsförvaltningarna jobbar på ett helt annat sätt idag, jämfört med bara 5–10 år sedan. Detta är inte minst de två kyrkogårdarna i detta reportage bra exempel på.
RÅCKSTA BEGRAVNINGSPLATS
Med en historia som sträcker sig tillbaka till mitten av 1960-talet är Råcksta begravningsplats (som vi fortsättningsvis i texten kort och gott kommer att kalla ”Råcksta”) utanför Stockholm en av Stockholms yngsta, och stilmässigt mest moderna, kyrkogårdar. På det 17 hektar stora området finns, förutom 30 000 urngravar och 700 kistgravar, en minneslund, ett krematorium, två kapell och diverse kringbyggnader. Ett stortprojekt på senare tid är anläggandet ett nytt gravkvarter för 1 400 nya kistgravar för närområdets muslimska befolkning. Gravkvarteret tog i bruk i slutet av maj.


200 personer. Foto: Wikimedia.
Administrativt sett så tillhör Råcksta den enhet inom Stockholms Stads kyrkogårdsförvalnting som kallas Sydväst, och även omfattar Järva begravningsplats, Spånga kyrkogård, Hässelby begravningsplats, Bromma Kyrkogård, Västberga begravningsplats och Brännkyrka kyrkogård. Enhetschef för denna kommunala septett, och därmed ytterst ansvarig för den dagliga driften på Råcksta, är Christer Wallin.
– För att vara en ”liten” begravningsplats så är Råcksta, med sina 17 hektar, ändå ett ganska stort område att sköta, säger Christer. Det är stora ytor, och väldigt mycket gräsklippning.

Personalstyrkan på Råcksta består av fyra stycken heltidsanställda, plus ytterligare 8–9 säsongsarbetare under sommarhalvåret.
Som på många andra kyrkogårdar har kompetensbrist varit ett problem för Christer, särskilt som jobbet som heltidsanställd på Råcksta kräver en bred uppsättning färdigheter.
– På en mindre kyrkogård måste du kunna göra ”allting”, från att plantera blommor och gräva gravar till viss administration. På en större kyrkogård, som exempelvis Skogskyrkogården, är det mycket mer uppdelat, och folk har specifika arbetsuppgifter. Sedan har man såklart en större tolerans när det kommer till säsongsanställda.
FOSSILFRITT SEDAN TVÅ ÅR
Sedan cirka två år tillbaka är Råcksta, precis som de övriga kyrkogårdarna i enhet Sydväst, en helt fossilfri arbetsplats. Omkring 90 procent av maskinparken består av elektriska/batteridrivna maskiner. Återstående del, främst hjullastare och grävmaskiner, drivs av HVO.
– Den fossilfria verksamheten är ett arbete som pågått i säkert tio år. I princip har jag tagit en kyrkogård [inom enhet Sydväst] per år, förutom den sista gången, för två år sedan, då vi tog de sista två kyrkogårdarna samtidigt.

Under senare år har också satsningar gjorts för att främja den biologiska mångfalden på kyrkogården.
– Då vi ändå kommit ganska långt i det fossilfria arbetet, så blev det lite per automatik att vi även integrerade biologisk mångfald i arbetet. Under senare år har vi till exempel släppt upp en del gräsytor. Nu är det nästan lite synd att vi inte är på Järva begravningsplats. Där är egentligen hela gravplatsen en yta för biologisk mångfald. Det är bara ängsytor, förutom själva gravöarna.

104 cm stora klippdäcket R42FLEX. Foto: David Liljefors.
Precis som på övriga begravningsplatser inom Christers enhet, förutom Järva begravningsplats, sköts bevattningen på Råcksta av ett automatiskt bevattningssystem – ett system som Christer under åren gradvis modifierat för att göra mer effektivt och resurssnålt.
– Förr i tiden var det i princip att man tryckte på ”on” [på bevattningssystemet] i början av säsongen, och sedan på ”off” vid säsongens slut. Det där går ju att göra bättre, till exempel genom att analysera vädret, eller samla upp regnvatten. På landet kan man ofta ta vatten från sjöar, dammar eller andra vattendrag, men på kyrkogårdarna i storstadsregionerna, och på Råcksta, så används dricksvatten. Bevattning är ju egentligen inte särskilt miljömässigt, utan tvärtom ofta ineffektivt och resursslösande.
Järva begravningsplats, som togs i bruk i oktober, har ingen bevattningsanläggning.
– Det är en helt ny typ av begravningsplats och vi kommer satsa mycket på perenna planteringar istället, säger Christer.
“ENORMT MYCKET JOBB”
Som på de flesta kyrkogårdar börjar ”säsongen” på Råcksta på våren, runt april – med sysslor som städning, rensning av gravrabatter, inventering av gravar samt borttagning av saker som ljung, vinterdekorationer och halkstopp från vinterns halkbekämpning. En allmän uppsnyggning av området, helt enkelt.
– Över lag är det enormt mycket jobb under våren, från april till juni, säger Christer. Under sommaren är det främst gräsklippning, ogräsbekämpning, städning och soptömning som gäller för de säsongsanställda. För de fastanställda är det också anläggningsjobb, stenarbeten, gravgrävning och arbetsledning/administration. Många sysslor, som soptömning, städning och gravgrävning, överlappar sedan in på hösten och vintern.

Ogräsbekämpning är en 100 procent manuell syssla på Råcksta. Mest tidskrävande, menar Christer, är kundernas gravrabatter.
– Jag skulle säga att gravrabatterna motsvarar omkring 90 procent av ogräsbekämpningen. Vi går igenom dem åtminstone tre gånger per säsong.
På Råcksta har man även provat hetvatten för ogräsbekämpning, dock med otillfredställande resultat.
– Det var ineffektivt, och arbetet tog för lång tid, säger Christer.
HÖSTSTÄDNING PÅ SCHEMAT
När DMG besöker Råcksta (i början av oktober) är det bland annat höststädning inför Allhelgonahelgen som står på schemat.
– Allhelgonahelgen är vår stora besökshelg, och vårt största ”fönster”, kan man säga, menar Christer. Dessvärre är det också då som kyrkogården är som skräpigast, så det gäller att hinna ta hand om löv och skräp.

Vilka är de största utmaningarna på Råcksta, sett till själva skötseln?
– Just nu skulle jag säga att det är schaktgrävningen för kistgravarna, sett till arbetsmiljön och den kompetens som behövs. Det är stor skillnad på att gräva gravar, jämfört med enklare trädgårdssysslor som att gå med krattor, spadar, eller att gå med någon trimmer.
Hösten och vintern brukar ju vara en tid för att se över trädbeståndet. Hur sköts trädvården på Råcksta?
– Trädvård sker kontinuerligt under hela året. Förvaltningen har en egen heltidsanställd arborist som ansvarar för trädvården på alla våra begravningsplatser, tillsammans med en upphandlad trädvårdsfirma.
Vilka maskiner används för snöröjning?
– På Råcksta använder vi hjullastare med snöblad. Alternativt mindre maskiner som snöslungor om utrymmet är begränsat. Eller så jobbar vi helt enkelt manuellt med snöskyfflar.
Hur ser du på framtiden för Råcksta, och de övriga kyrkogårdarna i din enhet?
– Nästa steg är att bli emissionsfria, och därefter klimatneutrala. Men steget från att vara fossilfri till att vara klimatneutral är väldigt stort, och relativt komplicerat. Då måste du blanda in solceller och annat. Att bli fossilfri är ju förhållandevis ganska enkelt, jämfört med att bli klimatneutral.
HOVDESTALUNDS KYRKOGÅRD
Vi förflyttar oss nästan 10 mil västerut, för nästa stopp på reportageresan. Med sina 35 hektar är Hovdestalund, som för övrigt firar 100 år 2024, den största av Västerås 23 kyrkogårdar. På området finns bland annat fyra stycken kapell, en minneslund, ett krematorium samt flera olika gravtyper, från urngravar till kistgravar.

Framför ett av kapellen finns även ett ”katastrofområde”, en stor gräsmatta som är förberedd för massbegravningar i händelse av epidemier eller krig.
– Hovdestalund är en stor kyrkogård, säger Patrik Börjesson, kyrkogårdsföreståndare på Hovdestalunds kyrkogård. Mycket av området är gammal lantbruksmark, och inte särskilt ”designad”. Vi har också en hel del träd, extremt mycket träd faktiskt, så det är väldigt mycket lövhantering.

Givet kyrkogårdens storlek och skötselbehov har Hovdestalund en betydligt större personalstyrka än exempelvis Råcksta begravningsplats. För skötseln svarar två stycken arbetslag som vardera uppgår till omkring 15 personer under högsäsong. Varje arbetslag har två stycken arbetande lagbasar, som leder och fördelar det dagliga arbetet.
Som komplement till den ordinarie personalen finns även ett diakonalt arbetslag, bestående av människor som arbetstränar eller gör samhällstjänst.
– Det diakonala arbetslaget sköter normalt arbetet kring vårt kapell och krematorium, säger Patrik. Syftet är att de här personerna ska kunna komma tillbaka till arbetslivet. Och det har vi också lyckats bra med. Det finns människor som börjat med att arbetsträna 25 procent hos oss, som idag är fullt arbetsföra.
– En av de största utmaningarna är faktiskt just rekryteringen, att hitta bra folk som kan jobba under högsäsong, säger Patrik. På en så pass stor kyrkogård är det lätt hänt att mindre aktiva områden blir bortglömda och eftersatta.
ROBOTAR PÅ KATASTOFOMRÅDET
En snabb koll på maskinparken avslöjar ett brett spektrum av el- och dieseldrivna maskiner från flera marknadsledande tillverkare. Några exempel: midjestyrda dieseltraktorer från Giant, åkgräsklippare från Walker Mowers, batteridrivna gå bakom-klippare från Milwaukee och Pellenc samt eldrivna transport/arbetsfordon från italienska tillverkaren ALKE.
På vissa ytor, främst runt minneslunden och på katastrofområdet, används också robotgrässklippare från tillverkaren Wiper. På området finns även en egen verkstad, där underhåll/service av maskinparken kan utföras.
– Vi tittar hela tiden på nya, mer miljövänliga maskiner, säger Patrik. Under nästa år kommer vi till exempel att köpa in vår första eldrivna midjestryda traktor, och vi har även tittat på en eldriven, midjestyrd åkgräsklippare med kantskärning. Vi har också testat batteridrivna lövblåsar som vår personal inte tyckt hållit måttet, sett till effekt och drifttid. Eftersom maskinerna köps in med skattepengar så fungerar det ju inte att slänga ut allt bensin- och dieseldrivet på en gång. Man får ta det eftersom.
MÅLET: EFFEKTIVISERA BEVATTNINGSSYSTEMET
Ett pågående projekt för Hovdestalund är också att effektivisera och byta ut det befintliga, daterade bevattningssystemet, som till stora delar härstammar från 1960-talet, och till och med innehåller sektioner med gjutjärnsrör.
– Det är en stor utmaning, säger Patrik. Inte bara för att det är en stor kostnad, utan för att bevattningen i sig är komplicerad. Det ligger en hel del gamla ledningar i gravkvarteren, och det är stora avstånd att pumpa vattnet. Frågan är om det finns möjlighet att använda delar av det gamla systemet, eller om det är bättre att installera ett helt nytt system? Med ny teknik skulle vi till exempel kunna vattna nattetid, vilket skulle minska avdunstningen och vara mindre störande för besökare.

Ytterligare en förändring är att vattnet, som idag tas från den närliggande Svartån, framöver kommer att tas från en dagvattenkulvert belägen under kyrkogården.
Utöver sedvanlig grönyteskötsel och ogräsbekämpning innefattar arbetet på Hovdestalund även viss nyplantering, och sysslor förenade med begravningar, som att klä urnor och ordna med kistbegravningar.
Precis som på Råcksta sker ogräsbekämpning med manuella verktyg, och vanligtvis ungefär varannan vecka under säsong.
– Vi rensar för hand, med handverktyg, förklarar Patrik. När det ska rensas, till exempel vid gravrabatterna, så går hela arbetslaget ut och kör, till exempel mellan 07.00–09.00. Då hinner man ändå med ganska mycket. En förutsättning är dock att man har en bra och fräsch jord. På Hovdestalund gräver vi därför ut rabatterna ordentligen någon gång om året, vanligtvis på hösten.

En strategi som skiljer Hovdestalund från de flesta kyrkogårdar, är att de sedan två, tre år tillbaka inte planterar penséer.
– Vi ansåg helt enkelt att penséerna var som vackrast när det var dags att rycka upp dem, så nu planterar vi lökväxter och narcisser, som vi köper från en lokal trädgårdsmästare, istället. Att plantera narcisser går dessutom tre gånger så snabbt som att plantera penséer.
En annan likhet med Råcksta är att Hovdestalund på senare år släppt upp flera gräsytor för att främja den biologiska mångfalden.
– Vissa ytor låter vi numera gå upp i höggräs, säger Patrik. Vi har även försökt att anlägga lite ängar och liknande projekt. En utmaning med detta är att det faktiskt inte är helt lätt att hitta maskiner för mindre ängar, eftersom i princip allting på lantbrukssidan är framtaget för större ytor.
“SKELETON CREW”
Hösten och vintern på Hovdestalund, en tid då personalstyrkan jobbar med ett klassiskt ”skeleton crew” på 6–7 personer, ägnas bland annat åt trädvård, samt föryngringsbeskärning av buskage och liknande – ett jobb som dels sköts av egen personal med skylift, dels av lokala arborister (där den egna personalen inte kommer åt).
För snöröjning på kyrkogården används en midjestyrd lastmaskin från Giant, utrustad med snöblad. Alternativt larvdrivna snöslungor från Honda.
– Vi har olika slags snöröjningsscheman, berättar Patrik. Ett som används om det kommer jättemycket snö, då vi snöröjer huvudstråk och större gångar. Men har vi tid över så försöker vi snöröja i princip hela kyrkogården. För halkbekämpningen har vi slutat med naturgrus, och använder istället ekologiskt kross för halkbekämpningen. Det sjunker inte igenom snö och is på samma sätt, utan lägger sig ovanpå snön/isen. Det underlättar också något enormt på våren. Det är bara att blåsa rent gångarna, och det dammar betydligt mindre.
VOLYMMÄTNING
För att säkerställa att arbetstiden används på rätt sätt, och läggs på rätt saker, har Patrik och hans team nyligen börjat med så kallad volymmätning.
– Det handlar om att optimera verksamheten, helt enkelt, säger Patrik. Och att uppskatta hur lång tid vi ska lägga på respektive ytor. Det är ett pågående arbete som ska vara klart om ungefär ett halvår.
FLER REPORTAGE
VISA FLER






