Det stora reportaget om gräs.

Omkring en femtedel av jordens markyta är täckt av gräs, vilket motsvarar omkring 26 procent av all växtlighet. Bara i Patagonien finns det till exempel gräsmarker som är fem gånger större än Sverige. Men gräs växer även i de mest oförlåtande miljöer, som i öknarna kring ekvatorn och de arktiska regionerna vid nord- och sydpolen.

Brunven, den mest tätvuxna av alla gräsarter, på Bro-Bålsta GK norr om Stockholm. 

Ur ett ekologiskt perspektiv är gräs den mest betydelsefulla växten vi har i vår flora. Människan har under alla tider använt gräs för en rad användningsområden som föda, byggnadsmaterial och djurfoder, för framställning av textilprodukter och papper samt för att bekämpa erosion. Uppskattningsvis så finns omkring 9 000 olika gräsarter världen över, varav cirka 150 kan hittas i Sverige. Våra ekonomiskt viktigaste gräsarter är de fyra sädesslagen, havre, vete, råg och korn. De vanligaste fodergräsen är timotej samt vissa arter av svingel, gröe, rajgräs, losta och vengräs. 

Gräsplantan är en ett-, två- eller flerårig enhjärtbladig växt som utgår från ett knippe av ungefär lika stora rötter. Plantorna är vanligen korsbefruktade, pollineras på naturlig väg av vinden och förökar sig ofta via underjordiska revor. En enda planta kan sprida sig 250 meter och bli upp till 400 år gammal. Till skillnad från de flesta andra arter så växer gräsplantan inte från toppen av växten, utan från roten – vilket gör att den väldigt härdig, inte bara mot klippning och bete, utan mot faktorer som frost, erosion och bränder. 

Många arter som tillhör gräsfamiljen är kanske otippade, som majs, ris, hirs, sockerrör och bambu. Gräs finns i många av de livsmedel och drycker som vi konsumerar, till exempel bröd och de flesta alkoholhaltiga drycker med undantag för vin. Det ökade intresse för raw food har även gjort det populärt att dricka grässaft, främst från obehandlat vetegräs.

Det med marginal högsta gräset är bambu, där vissa arter kan växa 3–5 cm per dygn och bli upp till 40 meter höga – själva definitionen av ett förnyelsebart material. Och bambu har också blivit allt mer populärt inom den byggindustrin, där det framför allt används till golv, och kök samt till byggställningar i Asien. 

Förutom det allmänna välbefinnande en vacker gräsyta skänker har gräs även en rad mer konkreta hälsoeffekter. En välmående gräsmatta på 250 kvadratmeter producerar exempelvis tillräckligt med syre för att ”försörja” en familj på fyra personer. Gräs binder också föroreningar och andra skadliga luftburna partiklar, sänker temperaturen varma dagar och dämpar buller. Som en bonus uppskattar mäklare dessutom att en stilig gräsmatta kan höja värdet på ett fritidshus med upp till 10 procent. 

Dessvärre är det inte alla som älskar gräs, i alla fall inte under pollensäsongen (mars–oktober) då var fjärde svensk upplever besvär i ögon och luftvägar. Omkring hälften av dessa allergiska problem orsakas nämligen av gräspollen.

 

BLANDNINGAR OCH BIN 

De vanligaste gräsarterna i våra anlagda gräsmattor härstammar från släktena svingel, gröe och ven, som växer vilt i magra och bördiga jordar på betesplatser, ängar, slänter och dikeskanter över i stort sett hela landet. Genom att studera var de olika grässlagen trivs och utvecklas bäst får man värdefulla tips för att sedan odla och förädla dem.  Flera av de mest kända framavlade grässorternas namn kommer direkt från vildgräsen.

Gräs på golvet? Bambu är både hårdare och slitstarkare än exempelvis ek, och framför allt mer hållbart. 

Fram tills för 30–40 år sedan användes samma grässorter för gräsmattor som för jordbrukets fodervallar, vilket var långt ifrån optimalt för den lågvuxna och täta matta man som regel var ute efter. Men att ta fram en ny grässort genom urval, korsning och utprovning är ett väldigt tidskrävande arbete som många år i anspråk.   

Så här ser processen ut i korthet: Först behöver material från befintliga plantor samlas in, vilket ofta sker både i Sverige och utomlands. Genom korsning kombineras sedan de olika plantornas goda egenskaper till en ny, förhoppningsvis bättre planta. Den nya sorten testas därefter i flera steg. Först hos förädlaren, där upp till 95 procent av alla korsningar sållas bort. Sedan på växtplatser ute i landet från norr till söder. Efter denna gallring återstår det som regel bara någon procent av det ursprungliga materialet. Det sista testet är en officiell provningen som utförs av Lantbruksuniversitetet och som regel pågår under 4–6 år. Först därefter kan försäljningen starta. Traditionellt sett tar hela processen 12–15 år. På senare år har det dock tillkommit nya metoder som visat sig kunna sänka förädlingen till 8–12 år. 

Endast i undantagsfall, exempelvis på golfgreener, används bara en enda grässort i gräsmattan. Att få till den perfekta gräsmattan är lite som att laga mat, där ingredienser tillför särskilda egenskaper. Genom att kombinera flera grässorter med varandra kan man få fram en gräsmatta som både är tålig, vacker och tät, grönskar längre och dessutom är resistent mot ogräs. 

En vanlig gräsfröblandning kan till exempel bestå av engelskt rajgräs för dess snabba etablering och växttakt, ängsröe för dess slitstarka egenskaper och rödsvingel för dess täthet och förmåga att klara skugga, värme och torka. Andra vanliga grässorter i gräsfröblandningarna är till exempel rödven och vildtimotej. 

Det finns ett stort utbud av färdiga gräsfröblandning­ar på marknaden idag. Många av dem är ”allround”-produkter medan andra är anpassade för särskilda syften och förhållanden som skuggiga lägen är kallare klimat. Generellt kan man säga att man får lite av det man betalar för, och att de dyrare gräsblandningarna som regel består av tätare och mer lågväxande grässorter med mindre frön. 

En vildäng kräver mindre resurser att sköta och skapar dessutom möjligheter för blommor och bin att frodas. 

Någon som kan det mesta och grässorter och blandningar är Bengt Hansson, Inköpschef och produktspecialist på SW Horto.  

– Kunderna vill ofta en gräsmatta som etablerar sig snabbt och sedan slutar att växa, men en sådan gräsmatta finns ju tyvärr inte, säger Bengt. De som kan det här med gräs brukar välja långsamt groende sorter och sedan så dem på hösten, runt augusti, september. Väntar man, som de flesta ändå gör, att så till på våren är det betydligt svårare att få till den perfekta gräsmattan. 

Vad säljer ni mest av? 

– En populär produkt är blandningen Hortus Master, säger Bengt. En allround-blandning av bra kvalitet med lite rajgräs som gör att den kommer igång tidigt, och producerar en tät mattat som kan klippas väldigt kort. En blandning som är väldigt populär bland anläggarna är Robust S, som också innehåller snabbväxande rajgräs som dör efter en säsong när de andra grässorterna tar över. Sedan beror det såklart på kunden. De extremt täta sorter med mycket sidoskott som golfklubbarna vill ha passar ju till exempel inte en bonde, som är ute efter snabbväxande grässorter som ger så stora skördar som möjligt. 

Vilka sorter passar grönytor längre norrut? 

– Arter som ängsröe och rödsvingel tål vintern bättre. Bor man i norra Sverige så har man mindre nytta av rajgräset. Odlar man rajgräs i Norrland till exempel så försvinner det ofta med tiden, vilket i och för sig inte behöver vara något dåligt.  

Vad bör man tänka på när man beställer en färdig gräsmatta?  

– När det kommer till gräsblandningar skulle jag säga att det är ganska jämt skägg kvalitetsmässigt. Då är det betydligt viktigare hur de olika leverantörerna har lyckats att sköta gräsmattan under 18 månaders tid. Generellt sett brukar man inte snåla på gräsfröblandningarna, för det är en sådan liten del i det hela. 

Vad skulle du säga är absolut viktigast för en perfekt gräsmatta? 

– Underlaget, eller växtbädden som vi kallar den, är jätteviktig. Du kan ha världens bästa gräsblandning, men har du exempelvis en hög lerhalt i jorden så kommer det alltid att se tråkigt ut. Det blir torrsprickor på våren och sommaren, och väldigt lerigt på hösten. Växtbädden måste vara anpassad till just gräs. Ett bra tips när det är väldigt torrt är att inte börja vattna för tidigt. Börjar fröet att gro när det är väldigt torrt så är det vanligt att det torkar igen och dör innan det hunnit bilda ett rotsystem. 

Vilka trender finns för gräs inom grönytebranschen?    

– Förutom att det hela tiden kommer nya och effektivare förädlingsmetoder så skulle jag säga att man har blivit tydligare i sin planering av grönytor. Istället för att bara anlägga ”fina” ytor som man sedan kanske inte har tid och resurser att sköta, så planerar man till exempel för en vildäng som bara klipps en gång om året, och som dessutom skapar möjligheter för blommor och bin att frodas. 

Toppdressning på Friends arena. Omkring 10 ton läggs på för hand, vilket gör att
mattan lättare håller kvar fukt och kan ta till sig näringen i gödslet.

”MANNEN SOM TALAR MED GRÄS” 

Gräs är också avgörande för flera av de största sporterna i världen, som golf, fotboll och tennis. Camp Nou i Barcelona, Old Course i St Andrews och Centre Court i Wimbledon är platser som får det att vattnas i munnen på varje sportentusiast. 

En av Sveriges största profiler när det kommer till gräs för sportbruk är Simeon Liljenberg, Head groundsman på Friends Arena, gräsinspektör för svenska fotbollsförbundet, grundare av konsultföretaget ESL Group som hjälper golfbanor och fotbollsklubbar att anlägga och sköta sina anläggningars gräsytor – och kanske det närmaste vi kommer ”mannen som talar med gräs” i landet. 

Om vi börjar med fotbollen. Vad är det svåraste med att få till en riktigt bra plan? 

– Den största utmaningen är att man har en gräsmatta i en miljö där det är ”stängt” runt om. Du har läktare som skuggar, och dessutom sabbar luftcirkulationen. Och det är två faktorer som är som är extremt viktiga för att gräs ska kunna växa. Lägg därtill att man ska spela fotboll på en väldigt hög nivå, med stort slitage på underlaget. 

Varför har vi inte lika fina planer som exempelvis i Premier League?   

– Mycket handlar om pengar. I England byter klubbarna ut gräset minst en gång varje år. Ibland två gånger under samma säsong. Det är en investering på 5–7 miljoner kronor. I Sverige är det mer att man ”kämpar på” med det man har. Men det tycker jag också att vi gör otroligt bra efter förutsättningarna. Jämfört med till exempel 80-talet så har vi extremt mycket finare gräsytor idag. En annan faktor är att klimatet. Man glömmer ofta att London ligger nästan på samma breddgrad som Paris, vilket gör att de engelska arenorna har en väldigt stor fördel klimatmässigt. 

Just Friends där Simeon ansvarar för underlaget är en av de arenor som haft störst problem med att få hitta en gräsmatta som uppfyller de höga kraven, och missnöjet med gräsmattorna på nationalarenan har blivit något av en följetång. Sedan invigningen (2012) har gräs från Holland, Frankrike och Tyskland legat på arenan. 2013 fick hela gräsmattan bytas efter bara tre spelade matcher. 

– På alla arenor tar det tid att ”lära sig” underlaget, säger Simeon. De specifika förutsättningarna. Det enda sättet är att testa saker och sedan lära sig av dem. Och varje person som ansvarat för [underlaget på] Friends har tagit mattans välbefinnande till en ny nivå. Med tanke på att en nationalarenas livslängd är 75 år eller så, så motsvarar de år som vi haft problem ändå än väldigt liten del. 

En tractionmätare används för att bestämma vilket vridmoment mattan levererar på fotbollsplaner. 

Vad för sorts gräsmatta ligger på Friends just nu? 

Just nu har vi en ”klassisk” blandning, kan man säga, där rajgräs och ängsröe är de dominerande arterna. Det är en väldigt typisk blandning just för fotbollsplaner. Vad den kostar att lägga in kan jag inte svara på enligt mitt avtal. Men det är kostsamt, så kan jag säga. 

Hur klipper ni mattan på Friends? 

– Vi klipper för hand med en cylindergräsklippare från Mastiff. Det är en ”gå-klippare” på över 200–300 kg som är exakt en yard [91,44 cm] bred. De där karaktäristiska linjerna på en fotbollsplan skapas genom att man går fram och tillbaka med klipparen, som lägger gräset i olika riktningar beroende på vilket håll man kör. Att klippa för hand är såklart är tidskrävande, men man kommer också närmare gräsmattan, och kan känna med fötterna vart det är mjukt och hårt. Jag brukar alltid ha med något verktyg eller kanske en nyckelknippa som jag kan lägga ut där jag hittar ett problem, för att sedan kunna återkomma till just det området. Med en åkgräsklippare missar du de där små sakerna. Och det är just de som kan göra skillnaden mellan ”bra” och ”excellent”.

Vad skiljer gräset på golfbanor från gräset på fotbollsarenor?   

– Inte så mycket egentligen, vilket också gör att jag kan använda mycket av den kunskap jag har från golfbanor när jag kommer till fotbollsplaner. Det som skiljer är framför allt miljön. På en fotbollsplan är det läktare, dålig cirkulation och högt slitage när planen väl används. Golfbanor ligger öppet, har god cirkulation, mycket sol och så vidare. Men där går istället ett par hundra personer och trampar runt ett hål varje dag. Generellt så består fairways och semiruffar av i stort sett samma gräsarter som fotbollsplaner, det är mycket rajgräs och ängsrö. 

Vad tror du om framtiden när det kommer till gräs för fotbollsplaner och golfbanor? 

– När det gäller golftror jag att vi kommer att få se allt fler robotgräsklippare på golfbanorna, vilket jag välkomnar. Det kommer alltid att behövas greenkeepers på banorna, men man kanske inte behöver en stab på 10–20 personer, och de som väl jobbar kan lägga mer tid på andra saker, finish som kan höja kvaliteten på banan, som bunkrar och vattenhinder. Vi greenkeepers blir också allt bättre på att använda oss av sensorer och mätdata för till exempel fuktighet, hårdhet och snabbhet. Och sedan använda dessa värden för att optimera arbetet. Det har också mycket att göra med att tekniken blivit billigare. Senast idag testade jag till exempel en ny vindmätare som jobbar med helt andra variabler än en traditionell modell.

”Närkamper, dueller och presspel är naturliga inslag i fotboll. På konstgräs finns ingenting av det”, menar Jimmy Durmaz.

Ett av de mest omdiskuterade ämnena inom fotbollsvärlden är användningen av konstgräs kontra naturgräs, där många spelare och ledare är uttryckt kritik mot de artificiella underlagen. ”Närkamper, dueller och presspel är naturliga inslag i fotboll. På konstgräs finns ingenting av det. Spelet är helt annorlunda. Inga närkamper, bortsett nickdueller. Så fort konstgräs kommer på tal utomlands säger alla att de avskyr det. Det är absolut inget som lockar spelare att komma till Sverige”, säger till exempel landslagsspelaren Jimmy Durmaz. Och anfallaren Johan Elmander har angett just konstgräset som en av de största faktorerna som talar emot att han någonsin återvänder till en allsvensk klubb. ”Kroppen pallar inte länge för konstgräs”.

Idag har 10 av 16 arenor i herrallsvenskan konstgräs medan en, Gamla Ullevi, har hybridgräs. Hybridgräs finns så länge, förutom i Göteborg, bara i Kristianstad i damallsvenskan och på en del träningsanläggningar, men har fått större genomslag i Europa där det används på i stort sett alla arenor i Premier League samt i stora delar av Italien, Holland och Spanien – till exempel på Real Madrids hemmaborg Santiago Bernabeu.

Enkelt förklarat är hybridgräs en matta med 95–97 procent naturgräs och resten konstgräsfiber, vilket skapar en gles konstgräsyta med naturligt gräs emellan som bevarar spelkänslan hos ”riktigt” gräs, samtidigt som planen klarar upp till tre gånger så hög belastning som en jämförbar naturgräsplan. 

Simeon Liljenberg kontroller thatch på Gamla Ullevis gräsmatta med hjälp av en profilspade. 

– Hybridgräs är framtiden, säger Simeon, främst för att det håller bättre och återhämtar sig snabbare. Man ser inte längre de där stora skadorna i gräsmattan, efter glidtacklingar till exempel. Man skadar bara topparna på gräset. Samtidigt tror jag alltid att det kommer att finnas naturgräsplaner. Det behövs, inte bara på arenorna. Och uppfattningen är ju fortfarande att matcherna i de högsta ligorna ska spelas på naturgräs. 

När du kollar på golf och fotboll. Kan du koncentrera dig på matchen, eller kollar du mer på underlaget? 

– Precis så är det, säger Simeon och skrattar. Visst tittar jag på matchen, men mestadels tittar jag faktiskt på gräset. Hur underlaget ser ut, och hur det reagerar under spelets gång. Ofta skickas det också sms till kollegor på matcharenan. ”Jäklar vad schyst gräset ser ut” eller ”Det där behöver man jobba med”.  

Vilka är dina favoriter bland fotbollsplaner och golfbanor?   

– Jag skulle vilja lyfta fram gamla Ullevi i Göteborg, och hur de jobbat med hybridgräset där. Den gräsmattan är fantastiskt fin. När det kommer till golfbanor så gillar jag Borås Golfklubb, Ullna och Hills Golf & Sports Club [utanför Göteborg]. 

Med så många år i branschen måste du ha någon anekdot att bjuda på. 

– Ja, ibland har det kanske hänt på arenor att man satt igång vattenspridarna på motståndarnas planhalva, precis när de ska gå av planen efter uppvärmningen. Det kan ju vara roligt, beroende på vilka spelare det är.  

Timotej, vårt mest odlade slåttergräs, blommar från juni till augusti. 

5 vanliga grässorter

Skillnaderna mellan gräsarter kan vara stora, inte bara när det kommer till dess egenskaper, utan även när det kommer till hur många frön du faktiskt får när du köper dem, från ett par hundra tusen till flera miljoner per kg. Det här är några av de vanligaste arterna.  

1. Ängsgröe
Cirka 3 000 000 frön/kg 

Mörkt, på gränsen till blågrönt gräs som bildar rikligt med underjordiska utlöpare som håller ihop mattan och snabbt läker uppkomna skador och fläckar – egenskaper som utvecklats i samspel med betande djur under tusentals år. Ängsröe är lite av gräset med stort G, och den slitstarkaste av arterna. Plantan, med dess kännetecknande båtstävsformade bladspetsar, är relativt långsam i sin etablering och bör sås grunt, helst på bördiga och fuktiga jordar. Ängsgröe är den dominerande gräsarten i de flesta fotbollsplaner, men används i princip i alla slags gräsmattor samt som bete för boskap. 

2. Engelskt rajgräs
Cirka 500 000 frön/kg 

Tätvuxen och slitstark flerårig gräsart med platta blad som växer vilt på kulturmarker, gräsvallar och gårdsplaner, företrädesvis i södra och mellersta Sverige. Rajgräs anpassar sig relativt lätt till olika jordarter och har den snabbaste etableringen av samtliga arter. Groningen tar endast 5–7 dagar under gynnsamma förhållanden. Rajgräs är den mest använda gräsarten på gräsytor i temperade klimat, och används ofta på fotbolls- och tennisplaner, vid olika typer av anläggning och för att motverka erosion. Rajgräset har också det bästa fodervärdet av alla gräsarter, och passar därför utmärkt i betes- och slåtterblandningar.

3. Rödsvingel
1 000 000–1 200 000 frön/kg 

Tätvuxet, tåligt och flerårigt tuvat gräs med tunna, nästan nålliknande blad som tack vare plantornas tolerans mot kyla, värme och torka länge varit en av våra viktigaste arter. Rödsvingel trivs bäst i öppna lägen med gott om ljus och god ventilation i hela Norden, men växer även på sandiga väldränerade jordar med måttlig till svag näringstillgång. Rödsvingel hör till de mest skottäta av alla gräsarterna, med långa utlöpare som bildar en matta med god läkningsförmåga som används till både grönytor och golfbanor. Rödsvingel är också ett av våra vanligaste betesgräs, särskilt på torrare marker. 

4. Rödven, krypven och brunven 
Cirka 10 000 000 frön/kg 

Extremt tätvuxet gräs med smala blad och ovanjordiska utlöpare som främst används på golfbanornas greener, mycket påkostade gräsmattor samt i vissa vägsläntsblandningar med krav på extremt låg höjdtillväxt. Bland vengräsen är brunven den art som bildar den allra tätaste mattan med en skottäthet på upp till 1 000 skott per dm³ – vilket tillåter klipphöjder under 4 mm. Nackdelen är att slittoleransen är sämre, och skötselbehovet större än för de flesta andra arter. Särskilt krypven har också en tendens att angripas av sjukdomar, varför det är svårt att hålla mattan i bra skick utan fungicider. På senare år har många golfbanor övergått från rödven till krypven och rödsvingel. 

5. Timotej 
Cirka 3 000 000 frön/kg 

Uthålligt och tuvbildande, gröngrått flerårigt gräs med långsam etableringshastighet som bildar karaktäristiska cylindriska vippor vid blomning och kan bli upp till en meter högt. Timotej är vårt mest odlade slåttergräs och växer vilt på betesmarker, ängar och i dikeskanter från Skåne till södra Lappland. Plantorna har ett förhållandevis grunt rotsystem gör att arten klarar översvämningar relativt väl, men är däremot känsligare för torka än till exempel svingelarterna. Timotej är, tillsammans med hundäxing, också den gräsart som orsakar mest allergena problem under pollensäsongen.

SKRIVEN AV
David Liljefors

FLER REPORTAGE

VISA FLER