Det finns många anledningar till varför stubbar bör tas bort efter att träd har fällts, och nästan lika många sätt att väl göra det. Det mest effektiva, och framför allt överlägset snabbaste, sättet att bli av med stubbar är som regel att fräsa dem. Men hur går jobbet egentligen till? Vad är skillnaden mellan självgående maskiner och lösningar för entreprenadmaskiner och traktorer? Och hur är det ställt med säkerheten under arbetet? 

Varje år tas omkring 150–200 miljoner träd ner i Sveriges skogar, parker, trädgårdar och andra utemiljöer (samtidigt som två, till tre nya träd planteras för varje individuellt som träd avverkas). Det betyder också, givetvis, att lika många stubbar uppstår under avverkningen. 

Av dessa miljontals stubbar är det långt ifrån alla som behöver tas bort, men ofta föreligger flera skäl till att göra det. Rent estetiska till att börja med. För det flesta är stubbar helt enkelt en ful detalj i välskötta parker och trädgårdar.

Andra anledningar är praktiska. Stubbar försvårar som exempel skötsel, till exempel då gräsmattan ska klippas av människor eller robotar. Kanske vill man kunna placera utemöbler där stubben står, eller göra en ny plantering. 

Stubbar är också en grogrund för svamp och mögel och andra organismer, och ett perfekt hem för termiter, myror och andra skadedjur – insekter som med tiden också kan flytta från stubben till närliggande fastigheter. 

STJÄL NÄRING

Vissa lövträd som alm, ask, poppel och lönn har en tendens att återvända från de återstående delarna av trädet och skapa nya rotskott, vilket stör den omgivande vegetationen och stjäl näring från närliggande växter. Genom att ta bort en stubbe öppnas området upp för återplantering av olika typer av träd och växter, och ger mer syre till miljön. 

Rotskott kan i värsta fall också orsaka skador på gräsmattor, trottoarer och uppfarter. Ett träd som expanderar över en gammal trädstubbe blir ofta också ostabilt, eftersom det saknar ett stabilt och stadigt rotsystem, och riskerar att falla omkull när det blir tillräckligt högt och stort. 

Innan vi dyker in på ämnet stubbfräsning, låt oss först ta en titt på alternativa metoder att bli av med stubbar. Traditionellt har det vanligaste sättet, utöver fräsning, vart att på olika sätt gräva bort stubben, antingen för hand med redskap som yxa, spett, mejsel, såg eller handhållna verktyg som sticksåg eller tigersåg, eller med hjälp av större maskiner.

Att gräva är dock ett förhållandevis stort, och potentiellt slitsamt och tidsödande arbete (särskilt då det sker för hand) som påverkar den omgivande marken i betydligt större utsträckning än fräsning. Används entreprenadmaskiner kan dessutom bara maskinens vikt orsaka skador på marken. 

En annan metod är att ruttna bort stubben, till exempel med hjälp av kaliumnitrat (salpeter) och varmt vatten. Det förutsätter dock att du inte har bråttom, eftersom det tar cirka sex veckor innan stubben är tillräckligt mjuk för att kunna hackas sönder i mindre bitar. Eftersom kaliumnitrat är ett starkt oxidationsmedel, är det också viktigt att använda skyddsutrustning under hanteringen. 

Liknande metoder involverar att täcka stubben med till exempel kväverikt gödslingsmedel eller urea för att främja naturlig nedbrytning. Det tar flera decennier för en stubbe att ruttna på naturlig väg, och processen ser olika ut beroende på trädslag. Som exempel ruttnar granstubbar inifrån, medan tallstubbar ruttnar utifrån. 

Stubbar kan i vissa fall också eldas, antingen med hjälp av fotogen/diesel eller andra brännbara vätskor. Ett alternativ som vi skrivit om tidigare här i DMG är också den svenska uppfinningen Stubbskorsten som använder metallplattor och värmen från vanliga kolbriketter. Att elda en stubbe tar normalt från ett dygn, upp till flera dygn. Elden får under denna tid inte heller lämnas obevakad. All eldning förutsätter dock att eldning är tillåtet på den plats, och under den tid, som eldningen sker. Är man osäker är det därför viktigt att kolla med kommunen.

ÅTERANVÄND TRÄFLISEN

Beroende på vilken metod som används för att ta bort stubbar, så kommer arbetet att rendera en viss mängd träflis, ett restprodukt som definitivt bör återanvändas, till exempel som marktäckare under buskar och häckar, i komposten eller som fyllnadsmassa. Träflis håller ogräset borta, bidrar till att hålla kvar fuktigheten i marken och stimulerar dessutom det viktiga mikrolivet i jorden. Det går även att blanda träflisen med ny näringsrik jord vid grässådd. 

Vid nyplantering är det också viktigt att beakta att det normalt inte går att plantera vad som helst efter att stubben har blivit borttagen. När trädrester bryts ned i marken bildas koldioxid och vätgas som i sin tur omvandlas till svavelväte och metangas – en kombination som är giftig för växternas rotsystem. Av den anledningen är det normalt bättre att plantera en ny växtplanta någon meter bort från den platsen stubben stod. Generellt så gäller också att man undviker att plantera växter där det tidigare växt en art av samma slag. 

MINDRE MASKINER POPULÄRAST

Dags att kasta oss in bland maskinerna, och den resan börjar vi hos Närlant, som importerar och säljer maskiner för lantbruk, park och trädgård via svenska återförsäljare till kunder inom lantbruk, skogsbruk, kommuner och golfbanor. Med ett dussintal modeller från danska tillverkaren FSI, från kompakta modeller runt 120 kg till verkliga arbetshästar på ett och ett halvt ton med 74 hästkrafter, har man också ett av marknadens största utbud inom stubbfräsning. 

Mest populära, åtminstone försäljningsmässigt, är mindre modeller som B21 och B22. Bland nyheterna kan nämnas FSI D60, en 60 hk dieseldriven modell med 170 cm fräsbredd och möjlighet till radiostyrning. 

– Enkelt uttryckt så erbjuder vi tre huvudsakliga typer av stubbfräsar, säger Martin Zetterman, vd för Närlant. Självgående motordrivna fräsar, hydrauldrivna fräsar och traktordrivna fräsar. Har kunden ingen basmaskin så är det normalt en självgående, motordriven fräs som gäller. För hydraul- och traktordrivna stubbfräsar gäller att man får utgå från den maskin som kunden har. 

Vanliga kunder när det kommer till stubbfräsning är till exempel arborister, anläggare, kyrkor, uthyrningsbolag och golfbanor. 

– För de större, självgående maskinerna, där är det mycket arborister, och andra företag som åker runt och fräser stubbar åt parkerna, säger Martin. De mindre självgående, där är det mycket uthyrningsbolag, kyrkor och liknande kunder. Uthyrningsbolagen tycker om maskinerna eftersom de är väldigt stabila, och väldigt enkla att använda. För de hydrauldrivna maskinerna är det mycket anläggare, folk som oftast har en kompaktlastare eller liknande maskin med sig. På traktorsidan är golfbanor och parkförvaltare vanliga kunder.  

Den främsta skillnaden från en stubbfräs till en annan, menar Martin, är framför allt hastigheten på avverkningen. 

– Alla fräsar tar stubbarna, men vill man ha ett snabbare jobb, så får man ta en maskin med starkare motor, större fräshjul och fler tänder. Med de minsta maskinerna [som Närlant erbjuder] tar det runt 12 minuter att fräsa en stubbe på 40 cm [i diameter], förutsatt att man fräser 15 cm ovanför och 15 cm under backen. Med den största maskinen tar samma stubbe omkring 3 minuter. 

Vad mer bör man beakta vid köp av en stubbfräs?

– För hydraul- och traktordrivna modeller är det främst att välja en maskin som passar maskinen man använder, och då är det framför allt hydraulkapacitet och antal hästkrafter man tittar på. Går man upp lite i motorstorlek, så går maskinerna ofta att beställa både med hjul- och banddrift. Och bland de hjuldrivna maskinerna så finns både tvåhjulsdrift och fyrhjulsdrift, samt möjlighet att välja till dubbelmontage [tvillinghjul]. Generellt sett är banddrivna modeller, som ger ett lägre marktryck och stabilare körning under arbetet, dyrare än hjuldrivna. 

Vilka tillval kan vara värda att lägga en extra peng på?

– Ett exempel är radiostyrning. Den största fördelen är att du inte behöver stå på maskinen, utan kan stå på behörigt avstånd och ha bättre uppsikt över fräsningen. Du slipper också alla vibrationer från maskinen. Det ska dock sägas att man står väldigt skyddat även på spakstyrda modeller, snett bakom maskinen och fräshjulet. Större modeller har ofta också en funktion som kontinuerligt känner av trycket i fräsningen, och optimerar hastigheten på fräshjulet. Det gör att du aldrig kan tvinga på fräshjulet på stubben. 

Hur ofta behöver man normalt byta de delar som slits, som fräshjul och tänder?

– Det beror alldeles på hur maskinen används. Det som slits är framför allt tänderna som sitter på fräshjulet, framför allt när man kör i jord och sten. För maskinen i övrigt är det vanliga serviceintervaller som gäller. Det är därför viktigt att plocka bort stenar och annat material innan själva fräsningen. Nu är tänderna normalt tillverkade i tungstenskarbid, så de tål ganska mycket. Vanligtvis så har tänder också tre stycken snittytor, så när de blir slöa kan man snurra på dem.  

BANDIT-MODELLER POPULÄRT

Vi fortsätter till NORDICC, som i dagsläget erbjuder två stycken självgående stubbfräsar från amerikanska tillverkaren Bandit: den kompakta banddrivna 38 hk-maskinen SG-40 (efterföljaren till den populära Bandit-modellen ZT1844) och ”storebror” 2550, en 50 hk arbetshäst som finns både med hjul- och banddrift, och möjlighet till dubbelmontage. Både modellerna har också radiostyrning som tillval. 

– Våra kunder är framför allt yrkesgrupper som arborister, trädspecialister och folk som jobbar med trädgårdsanläggning och trädgårdsskötsel, säger Ruben Klingenberg, PR-manager for NORDICC. Det vanliga är att man börjar med en lite mindre maskin, och sedan byter upp sig till en större när man får större volymer. 

Ett område där stubbfräsning används allt mer, menar Ruben, är i samband med att solpaneler sätts upp.

– Det är både då man sätter upp solpaneler på marken, när man bygger solcellsparker till exempel, och när man monterar solpaneler på tak, då träd tas ned för att inte skugga panelerna. Det är många som kommenterat att de fått fler sådana jobb.

“VÄLDIGT SNYGGT SÄTT”

Ett jobb som fler börjat använda maskinerna, menar Ruben, är till häckar. 

– Det kan antingen var att man fräser bort stammar och rötter i samband med att man tar bort en befintlig häck. Eller att man kör ett spår i backen med maskinen för att sätta dit en häck. Det är ett väldigt snyggt sätt att göra en rak, djup och fin häckränna att plantera i. Fördelen är också att du inte gräver mer än vad du behöver.  

Skillnaden från en maskin till en annan, menar Ruben, är framför allt hur fort det går att ta bort en stubbe. 

– Med en starkare motor och ett större fräshjul får du med dig mer av stubben när du sveper maskinen från sida till sida. Du har också ett bredare spann, som gör att du kan gå på hela stubben utan att behöva flytta maskinen. 

Vilka funktioner skulle du vilja lyfta fram?

– De större maskinerna har oftast hydraulisk drift på fräshjulet, medan de mindre är remdrivna. En stubbfräs med hydraulisk drift går generellt sett mjukare, och kan ta bort mer stubbe på samma tid. Sedan har du såklart radiostyrning, där du kan stå längre från maskinen med obegränsad sikt. På vår maskin SG-40 [som har radiostyrning som tillval] kan manöverpanelen flyttas från sida till sida. Det räcker jättebra för många. På lite större modeller finns ofta också möjligheten att sätta dit ett schaktblad. 

Olika maskiner har också olika fräsdjup. Som exempel erbjuder SG-40 ett maximalt fräsdjup på 30,5 cm medan 2550 klarar 38 cm. 

– Det finns säkert hundra olika svar, beroende på vem du frågar, säger Ruben. Men generellt är det några decimeter ned i backen som gäller. 

En central del av stubbfräsen, de delar som sköter själva fräsningen, är naturligtvis fräshjulets tänder. När det kommer till NORDICC:s kunder så skiljer det en del, sett till vilken utrustning man använder. 

– Olika maskiner har olika fräshjul med olika uppsättningar av tänder. Vissa har fler, andra färre. Lite enklare maskiner/fräshjul kan ha en lite enklare variant av tänder med enkel snittyta, medan större maskiner oftast har tänder med runda, skålade skär och tre stycken snittytor. Generellt får du ett bättre resultat med de runda tänderna. De äter sig igenom stubben på ett helt annat sätt, säger Ruben och fortsätter:

– Tänderna kan också ha olika hårdhetsgrad, beroende på vad för slags material som ska fräsas. Kunder som är lite nya på stubbfräsning kör som regel på de fräshjul som kommer med maskinen, medan andra som har koll på exakt vad de vill få ut av maskinen, ofta byter ut tänderna. En del kunder väljer att slipa också tänderna när de blir slöa, medan andra inte anser att det är värt tiden. 

FRÄSHJUL MED FLER TÄNDER

Det är också möjligt att byta själva fräshjulet på maskinen. Just nu har till exempel NORDICC en ny typ av fräshjul, Revolution, ute på prov hos utvalda kunder. 

– Revolution är en helt ny typ av fräshjul som har betydligt fler tänder, säger Ruben. Säg att det sitter åtta tänder på ett vanligt fräshjul, så sitter det dubbelt så många på det här fräshjulet. Många säger att det biter ett helt annat sätt än traditionella fräshjul. Eftersom hjulet är ihåligt så har du också bättre sikt när du använder det. Det är dock aldrig så att man byter hjul beroende på stubbe, eller från dag till dag. 

Vilka är de tuffaste jobben då man fräser stubbar?

– Generellt är det kanske ingen jättestor skillnad på hur tänderna slits när det handlar om olika träslag. Det absolut svåraste för stubbfräsen är sten i backen. Du ser ofta inte stenarna, och plötsligt har du kört på sten. Då kan tänderna bli slöa väldigt fort. Bitar av taggtrådsstängsel i backen är också någonting man hört skräckhistorier kring. 

Några övriga tips kring val av maskin, eller stubbfräsning i stort?

– Ett tips är att inte tänka för kortsiktigt, utan att försöka tänka hur du kommer att använda maskinen lite längre fram i tiden. Och att man väljer en leverantör som kan backa upp med service och reservdelar. Ofta går ju maskinen sönder när du behöver den som mest, och då är det snabba puckar som gäller.

Askersunds-baserade Vermeer Viking säljer maskiner inom områden som anläggning, bioenergi, återvinning, styrd borrning, bergfräsar och olja/gas. Och såklart, eftersom du läser om dem i det här reportaget, stubbfräsning. 

Vermeer Viking har också en för sammanhanget unik historia. 1956 uppfann nämligen Vermeers grundare Gary Vermeer ”den första moderna stubbfräsen”.

Vermeers maskin var bland annat den första att använda den svepande rörelse vid fräsning som är standard för maskiner idag – en funktion som kom till mer av en slump än någonting annat. Under ett test med en prototypmaskin flyttade en operatör fel spak på traktorn, vilket orsakade att hjulet skar sidledes, och då avverkade stubben fem gånger snabbare än tidigare. 

HALVDUSSIN MASKINER

Vermeers sortiment omfattar i dagsläget ett halvdussin maskiner, från den bandgående minstingen SC30TX på 25 hk till rejäla pjäser som hjulgående SC552 på 56 hk med svängbar operatörskonsol samt schaktblad och fyrhjulsdrift som tillval, eller bandgående SC70TX på 67 hk som vid behov kan utrustas med radiostyrning.

Storsäljaren i sortimentet är den hjulgående 35 hk-maskinen SC362, en modell med remdrivet fräshjul och möjlighet till dubbelmontage.

– Val av stubbfräs handlar mycket om vad man utför för slags jobb, och var, säger Frida Molin, säljare på Vermeer Viking.

– Är man mest i parker och trädgårdar, eller jobbar man mycket i diken och terräng? Vilken storlek på stubbar är vanligast på arbetsplatsen? Kommer maskinen att gå på heltid, eller är fräsningen mer av en bisyssla? Och hur vill jag kunna frakta maskinen? Det är den typen av frågeställningar vi bollar med våra nya kunder. 

Frida nämner också sociala medier som en viktig kanal för kundkontakt. 

– Vi uppskattar verkligen när kunder skapar fina stubbfräsfilmer, taggar oss i inlägg och så vidare. För oss är det viktigaste att kunden är nöjd, känner sig trygg med sin maskin och givetvis att den passar kundens behov.

FRÅN VAGGAN TILL GRAVEN

Helgessons TrädTjänst arbetar med professionell trädvård, eller ”ett träds livscykel från vaggan till graven”, som de själva beskriver det, för kunder som till exempel kommuner, kyrkogårdar, förvaltningar, bostadsrättsföreningar samt gods, gårdar och slott. Företaget har i dagsläget nio stycken arborister.

Som en del av verksamheten erbjuder man också stubbfräsning till befintliga kunder, i samband med att träd tas ned. Sett till den övriga verksamheten så fräser man stubbar ungefär en gång i veckan. 

– Det började med att vi fick in förfrågningar från kunder om stubbfräsning, säger Jonas Helgesson, arborist och vd på Helgessons TrädTjänst.

– Vi började med att köpa en lite mindre hydraulisk stubbfräs till en av våra midjelastare. Vi konkurrerade då med de släpvagnsburna stubbfräsarna som gick efter en vanlig bil, den typ av utrustning som flera företag inom utetjänster kört med en längre tid, fortsätter Jonas.

– Ganska snart tyckte vi dock att det tog lite för lång tid med den mindre stubbfräsen, särskilt eftersom vi samtidigt hade ont om personal. 2008 köpte vi därför den maskin som fortfarande är vår ”husmaskin”, en självgående, radiostyrd modell från Carlton [Carlton 7015]. Det är en riktigt tuff maskin, en trotjänare. 

Vad var det som gjorde att ni valde just den maskinen?

– En anledning var radiostyrningen, att man kan välja var man vill stå, och vad man vill se. Då vi köpte maskinen så saknade de flesta modellerna radiostyrning. Man fick stå baktill på maskinen. Det var en mycket sämre arbetsmiljö. Carlton 7015 finns både som band- och hjuldriven. Vi har den hjuldrivna modellen. Helt enkelt för att det går snabbare att jobba med den. Banddrivna modeller har förvisso lägre marktryck, fast bara egentligen när underlaget är plant. Annars står maskinen och vippar som en gungbräda, och du får allt marktryck på ett och samma ställe.

Hur går en stubbfräsning till för er, från start till mål?

– När man ”äter upp” en stubbe så svingar maskinen ungefär 180 cm i sidled. Man pendlar maskinen från höger till vänster. Så länge stubben går in i det här ”svepet”, vilket normalt är stubbar kring 50–70 cm, så är det ganska enkelt. Det är egentligen bara att köra över stubben med maskinen. 

Ett vanligt scenario är också att kunder, utöver fräsningen av själva stubben, vill få bort bomberingen runt trädet, alltså den utbuktning som med tiden blir runt trädet på grund av rotsystemet. 

– Bomberingen kan vara så långt som en meter utanför det område där stubben står. Problemet med att börja längre bort är att man i högre utsträckning är nere och fräser i jord, sten och annat, istället för i trä. Då vill det till att man har en maskin som är lite stryktålig. Samma sak gäller med rötter. För körsbärsträd är det till exempel vanligt med långa ytliga rötter, som gräsklipparen kanske har hoppat över under många år. Då får man lokalisera rötterna och följa dem tillbaka till stubben. 

Hur ofta byter ni fräshjul och tänder?

– Vi byter fräshjul och tänder efterhand som de blir nedslitna. För oss är det helt enkelt inte lönt att slipa dem. Sen är fräsmaskinen en så pass tuff maskin att fräshjulets tänder inte behöver vara sylvassa. Den fräser rätt bra även när tänderna är lite trubbiga. För vår maskin [Carlton 7015] så använder vi tänder från Sandvik. 

Vad kör du för fräsdjup?

– Det beror på hur ytan ska användas efter fräsningen. Ska det bara bli en plan yta, där kunden till exempel ska lägga markduk för att täcka ut ogräs, så kör vi bara ned till markdjup, så att ytan blir plan. Ska det bara bli gräsmatta så kör vi kanske 20 cm. Handlar det om att det ska bli nyplantering, så beror fräsdjupet lite på vad det är för sorts träd och rotsystem. Med överlag är 20 cm ett ganska vanligt fräsdjup. 

Hur lång tid tar det att fräsa en normalstor stubbe, mellan tummen och pekfingret?

– Vi brukar säga att är man på plats en timme hos kunden, så brukar man hinna med fem stubbar, både stort och smått under den timmen. Det kan också vara större jobb som landskapsröjningar, till exempel när mark behöver röjas från stubbar för att hus ska byggas. Beroende på hur det ser ut, och hur mycket som ska tas bort, man behöva hålla på ett par dagar för en yta på 5 000 kvadrat.

Är det samma arbetssätt som gäller, oavsett art på trädet?

– Det finns ju till exempel avgränsningar för gudaträdet, som är en invasiv art. Där är rekommendationen att inte fräsa stubben förrän trädet är dött. De stubbarna fräser vi inte alls, eftersom de lätt kan föröka sig via rotbitar och liknande. 

Andra saker att hålla koll på vid stubbfräsning.

– Vad som kan vara lite meckigt är när till exempel ledningar, slingor, trädgårdsel eller fiberkablar som inte ligger särskilt djup, säger Jonas. Ofta är det grejer som kunden dragit fram själv, som inte alltid går att hitta på kabelanvisningar och liknande. Slingor till robotgräsklippare är ju en sak, men vad som är läskigare, och dyrare, är när det handlar om strömförande ledningar. Det kan också vara att det ligger saker runt stubbarna, som ståltråd, delar av gamla staket, kantsten och annat som kan leta sig in i fräshjulet. 

ELDA STUBBEN

Stubbskorstenen är en svensk, patenterad innovation som utvecklats av entreprenören Jörgen Plymouth, som använder metallplattor och värmen från vanliga kolbriketter för att på ett miljövänligt sätt elda upp stubbar. Stubbskorstenen fungerar för stubbar upp till 40 cm i diameter, men för större stubbar kan även flera enheter kombineras. 

Hela processen, från stubbe till aska, tar omkring ett dygn. Skubbskorstenen är dessutom återanvändningsbar, och ska, använd enligt instruktionerna, kunna användas till minst tio stubbar. Så här funkar det. 

• Steg ett är att gräva ett cirka 10 cm dike runt stubben. Stubben kommer att brinna ner lika långt som diket blir djupt. Ett tips är att borra några djupa hål i stubben, vilket gör att förbränningen går snabbare. 

• Med diket avklarat sätts Stubbskorstenen över stubben. Täta där skorstenen står på marken så att det inte kommer in tjuvluft. Därefter är det bara att fylla på briketter och tända på, antingen med tändvätska eller braständare.

• Efter 1,5–2 timmar har briketterna brunnit upp, och de patenterade fällplattorna kommer efterhand att fällas in mot stubben, och då leda föruppvärmd luft in mot stubben. Vanligtvis behövs det fyllas på med en ny omgång briketter.

• Efter att briketterna brunnit upp kommer stubben långsamt att förbrännas inne i skorstenen. Vanligtvis är det bästa att vänta till nästa dag. Därefter är det bara att släcka med cirka 20 liter vatten, lyfta bort den förkolnade stubben och fylla gropen med jord.