Kalla, fuktiga och blåsiga förhållanden är en naturlig del av vardagen för de flesta yrkesarbetare i Norden. Men vädrets makter kan också påverka också koncentration, balans och omdöme i negativ bemärkelse, samt öka risken för belastningsskador och olyckor. Men när blir vädret egentligen för extremt för att arbete ska kunna utföras?

Uttrycket ”Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder” är en sanning med modifikation, om man ska vara frikostig. För visst finns det väder som kräver vissa förhållningsregler, oavsett hur bra du pälsat på dig.

Redan vid måttlig kyla är det svårare att koncentrera dig, din balans och koordination påverkas, och det blir svårare att utföra precisionsarbeten. Faktum är att fingrarnas rörlighet avtar redan vid temperaturer under 20 grader, och avtar kraftigt vid temperaturer under 15 grader.

Enligt statistiken ökar också antalet arbetsrelaterade benbrott, med operationer och sjukfrånvaro som följd, på vintern – vilket också har att göra med den ökade halkrisken.

Vid sträng kyla, alternativt kyla under längre perioder, särskilt i kombination med fukt och/eller vind, riskerar du förfrysningsskador – och i förlängningen ökad risk för hjärtinfarkt, stroke samt nerv- och vibrationsskador (om du arbetar med vibrationsalstrande verktyg/maskiner). 

Även stark värme och gassande sol kan ha negativa effekter. Enligt Arbetsmiljöverket försämras omdöme, reaktionsförmåga och prestationsförmåga vid temperaturer över 25 grader. Med andra ord: Stark värme gör att du arbetar sämre, och är mer benägen att fatta dåliga beslut. Särskilt om du slarvar med att dricka under arbetet. 

INDIVIDUELL BEDÖMNING

Det finns, varken i Arbetsmiljölagen eller i kollektivavtalen, några exakta gränser för när det är för kallt, eller för varmt, för att jobba.

Enligt Arbetsmiljölagen är dock arbetsgivaren skyldig att göra en riskbedömning på arbetsplatsen, och om nödvändigt ta till ”organisatoriska förändringar”, som exempelvis byte av arbetsuppgifter, sänkning av arbetstakten, förskjutning av arbetstiden eller mikropauser – att arbetstagare vid sträng kyla ska ha rätt att gå in och värma sig. 

Viktigt är också att bedömningen sker på individnivå, eftersom arbetstagare fryser olika lätt beroende på arbetsuppgift, klädsel, ålder och personliga preferenser. En arbetstagare som spikar tak löper som regel större risk för nedkylning än en byggnadsarbetare som är konstant är i rörelse. Äldre personer fryser generellt också lättare än yngre, och är mer känsliga för värme. 

För vissa branscher, och specifika arbeten med extrema temperaturer, finns dock särskilda regler. Arbete i frysrum inom livsmedelsindustrin är ett exempel, där arbetstagare vid stående arbete i minus 25 grader tillåts arbeta 54 min innan återhämtning i uppvärmda utrymmen ska ske.

Ett annat exempel är så kallade heta arbeten inom vissa industrier, gjuterier till exempel, där maxtemperaturen inte får överstiga specifika värden enligt Arbetsmiljöverkets värmeindex. 

STARKA VINDAR

En annan väderrelaterad faktor som kan innebära stora risker är starka vindar. Bara under det senaste decenniet har ett 15-tal större stormar drabbat Sverige. Den senaste, Otto, så sent som i februari 2023. 

Ett specifikt exempel är arbete inom skogsnäringen, och andra typer av arbeten i skogen. Under stormen Knud, som drabbade södra Sverige hösten 2018, omkom två stycken elmontörer under det efterföljande röjningsarbetet efter att ha blivit träffade av fallande träd. Vind har också egenskapen att den förstärker kyla, eftersom värmeflödet från kroppen ökar med vindhastigheten. 

Precis som vid stark värme eller kalla temperaturer finns för vind och stormar inga exakta regler för när arbete kan och inte kan utföras. Åter igen handlar det om en bedömning som arbetsgivaren ska göra från fall till fall. Det finns dock flera aktuella exempel på exempelvis stormvarningar har gjort att arbetsplatser har fått stängas ned. 

ANSVARIG FÖR YTTRE LAGRET

Enligt arbetsmiljölagen är det arbetsgivarens ansvar att utföra ett systematiskt arbetsmiljöarbete samt ”vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa”.  

En central del av detta förebyggande arbete är att tillhandahålla arbetstagaren med adekvat personlig skyddsutrustning, vilket vintertid också omfattar kläder som skyddar mot kyla. Rejäla vinterstövlar, fodrade byxor, vindoveraller, mössor och handskar till exempel.

Värt att påpeka i sammanhangen är dock att arbetsgivarens ansvar endast omfattar det yttre lagret kläder, och arbetstagaren själv för saker som underställ/långkalsonger och varma strumpor.

Enligt Arbetsmiljöverket ska arbetsgivaren även, där detta är befogat, också tillhandahålla tekniska lösningar som olika typer av väderskydd. Arbetstagare ska också ha tillgång till dricksvatten på arbetsplatsen. Om arbetsplatsen saknar vattenledningar ska dricksvatten tillhandahållas på annat sätt, till exempel genom att vatten körs ut i dunkar. 

STOPPADE AV RÄDDNINGSTJÄNSTEN

Vad händer då om du som arbetstagare inte kan ta dig till jobbet på grund av oväder eller storm? Om kollektivtrafiken inte fungerar. Om vägar är stängda. Eller om skolorna håller stängt så inte barnen inte kan stanna hemma utan föräldraomsorg?

Här gäller att lön ges för den tid som anställda arbetar. Det är arbetstagarens ansvar att ta sig till jobbet, oavsett omständigheterna – så länge dessa inte beror på arbetsgivaren. Om omständigheterna är sådana att det är svårt eller omöjligt för arbetstagaren att ta sig till jobbet, så kan arbetsgivaren fortfarande välja att bevilja arbetstagaren ledighet, semester eller kompensationsledighet. 

Just den här frågan har ställts på sin spets under ett flertal tillfällen, bland annat under stormen Gudrun och snöovädret hösten 1995, då ett stort antal arbetstagare fick avdrag på sina löner trots att de på olika sätt försökt ta sig till jobbet, och i vissa fall blivit uppmanade av räddningstjänsten att vända tillbaka.