Spara arbetstid. Spara pengar. Och kapa vattenförbrukningen till hälften. Med dagens automatiska bevattningssystem får träd, växter och andra grönytor exakt den mängd vatten de behöver, på det sätt som respektive art behöver det och på tider som inte stör verksamheten. Som användare har du full koll på hela processen direkt i mobilen, var du än befinner dig för stunden.

Att använda olika former av teknik för att bevattna grönytor, odlingar och jordbruk är på intet sätt någon ny företeelse. Faktum är att människan använt sig av bevattningssystem åtminstone i 8 000 år, sedan egyptierna ledde vatten från Nilens årliga översvämningar till odlingar via ett system av kanaler och dammar. 

Sedan dess har utvecklingen kommit en bit, för att uttrycka sig försiktigt. Och med intåget av datorer, nätverk, och IoT de senaste decennierna har systemen inte bara kunnat optimeras rent funktionsmässigt, utan kanske framför allt sett till hur de används.

Idag kan i stort sett vem som helst, med en kortare utbildning, sköta bevattningen för en större park, ett grönområde eller en fotbollsanläggning. Och dessutom göra det direkt i mobilen.  

SENSORER ALLT VIKTIGARE

Att moderna bevattningssystem idag är så pass effektiva har till stor del med utvecklingen av sensorer att göra. Sett till investeringen för ett bevattningssystem, eller kostnaden för att ersätta träd som vattnats på fel sätt för den delen, är fukt- eller regnsensorer numera en närmast försumbar investering i sammanhanget.

Sensorer, och till viss mån även intelligenta väderstationer, har också kommit att bli något en game changer när det kommer till en aspekt av bevattning som blivit allt viktigare, och mer omdiskuterat, på senare tid. Nämligen att spara på vatten. Har det regnat 5 mm så kanske bevattningen av vissa delar av parken minskas, eller stängs av helt. 

För den som vill installera ett automatiskt bevattningssystem finns idag en uppsjö av produkter på marknaden att tillgå, från brunnar, pumpar och ventiler till droppslangar, mindre dysor och monsterspridare med kapacitet för att kasta vattnet 40–50 meter eller mer. 

Idén med den här texten är inte i första hand att i detalj gå igenom alla dessa produkter, utan mer att prata om automatisk bevattning som företeelse, och presentera faktiska case. Detta genom att prata med branschens vassaste leverantörer, entreprenörer och installatörer. Men också med några av de slutanvändare som använder systemen på vardaglig basis. 

AUTOMATISKA SYSTEM

För att begränsa oss ytterligare kommer vi också att fokusera på större, automatiska system för professionell skötsel av grönytor såsom parker, kyrkogårdar, golfbanor och fotbollsplaner. Och således lämna manuella och semiautomatiska system, samt mindre system för den växande hemmaträdgårdsmarknaden, därhän. 

En av marknadens större aktörer, som utöver bevattningssystem för offentliga miljöer, som exempelvis parker, kyrkogårdar och jobbar mot kunder inom golf och fotboll, är Västerås-baserade KSAB. 

Inom området bevattningssystem så jobbar KSAB ”till 80–85 procent” med produkter från amerikanska Rainbird, och återstående del med produkter från tyska tillverkaren Perrot – och då främst när det kommer till specifika installationer som exempelvis stora konstgräsplaner, där det krävs större slagarmsspridare som kan kasta väldigt långt.  

– Vi säljer en helhet, säger Anders Stålberg, säljare inom bevattning på KSAB. Nyckelfärdiga system med slang, kopplingar och allt annat som hör till, och som regel sköter vi också projektering och installation. Just nu så är fotboll väldigt i ropet. Det jobbar vi mycket med idag. 

Hur går då en installation till? När kunder kontaktar KSAB för att installera ett bevattningssystem är steg ett att åka ut och titta på plats. 

– Vi kollar saker som tillgång på vatten, om de ska ha kommunalt vatten eller jobba med eget vatten till exempel, säger Anders. Hur stort flöde det finns att tillgå? Därefter tar vi fram ett förslag och en offert. Oftast väljer kunden att gå vidare med förslaget, och då är det bara att sätta igång. 

När det kommer till själva installationen så jobbar KSAB, till skillnad mot många konkurrenter, som regel med ”egna gubbar”. Oftast används vibratorplog för att plöja ned vattenledningarna, innan arbetet med att montera spridare och andra komponenter som behövs för att systemet ska fungera kan börja. Behöver kunden hjälp med exempelvis en tryckstegspump eller liknande? Då går även detta som regel att ordna. 

– Fördelen med att jobba med vibratorplog är att du inte får någon större åverkan på ytan, mer än en mindre skåra där man går fram. Normalt så brukar det räcka med 7–10 dagars återhämtning, så är ytan fit for fight igen. På golfbanor brukar man stänga av ett antal hål i taget under installationen. Och inom fotbollen gör man normalt installationerna antingen under sommaruppehållet, eller när sista matcherna för säsongen har spelats.

Efter installation är klart, återstår uppstart samt genomgång med kunden. 

– Vi försöker i mesta möjliga mån satsa på automatiska system för våra installationer, system som kunden kan styra via smartphones, säger Anders. Helt enkelt för att göra det så enkelt som möjligt. Att kunden inte ska behöva åka ut och starta bevattningen på plats via något skåp eller liknande, utan att allting ska kunna skötas från kontoret eller hemmet. 

Hur pass tätt placerar man ledningar och spridare?

– Det beror såklart på platsen, och vilken typ av yta som ska vattnas. På en ”känd” yta som en fotbollsplan så sätter vi normalt 13 spridare. Tio stycken runt om planen, tre per långsida och två per kortsida, och sedan tre spridare inne på planen som sitter med 28–30 meters avstånd. På en vanlig fairway på en golfbana, som kanske är 30 meter bred, sätter vi normalt kanske två rader med spridare i ytterkant, med cirka 25 meter mellan spridarna. 

Hur fungerar automatiken, sett till faktorer som väderlek, säsong och användningsområde för den yta som ska vattnas?

– På större anläggningar så styrs varje spridare individuellt. Man ställer in en körtid för varje enskild spridare. På golfbanor kan det till exempel vara så att hälften av hålet ligger öppet i solen, medan den andra hälften ligger i skugga. Då kanske spridarna som ligger i skugga bara ska gå en tredjedel av körtiden jämfört med de som ligger i sol. 

Hur pass vanligt är det att sensorer används i installationerna idag?

– I en modern anläggning skulle jag säga att det är relativt vanligt. Där har man normalt både regnsensorer och fuktsensorer. Och det blir allt mer vanligt. Det är inom golfen som man kommit längst med användning av sensorer. Där används ofta nedgrävda, trådlösa sensorer för att få till bästa möjliga spelytor för medlemmarna, men också för att hålla nere vattenförbrukningen.

Hur pass komplicerat är det att hantera ett större system för en ny användare?

– Vi jobbar mycket med utbildning mot slutanvändaren. Men mycket sköts ju som sagt med automatik, och mjukvarorna har utvecklats enormt mycket de senaste tio åren. Även om det kan låta komplicerat när man pratar om parametrar och vattenmängder, så är det i själva verket inte särskilt krångligt. 

En diskussion som blivit allt viktigare på senare år är användningen av vatten, och inte bara då själva förbrukningen, utan även sett till vilken typ av vatten som används. 

– Tittar man på större anläggningar så har de oftast egna vattenreservoarer där de tar vara på exempelvis dräneringsvatten, åvatten, vatten från större dammar och så vidare. Många tittar också på alternativ som att till exempel kunna använda gråvatten, eller hur man bättre ska kunna ta tillvara på överskottsvattnet under vintern och sedan använda det på sommaren. När det kommer till offentlig miljö så jobbar man fortfarande mycket med renat kommunalt vatten, tyvärr. 

Om du fick lyfta fram någonting inom bevattningssystem som du tycker att fler borde känna till. Vad skulle det vara?

– Då skulle jag säga trådlösa regnsensorer, och att man med dessa kan se till att inte vattna när det regnar. Det är en kostnad på kanske 2 000 spänn. Det är någonting som bör finnas i alla bevattningssystem. 

Stockholmsbaserade Aquagate erbjuder sina kunder, som företrädesvis är kyrkor, fastighetsbolag och kommuner, ett helhetskoncept inom moderna bevattningssystem. Bland referensobjekten på senare tid kan bland annat nämnas bevattningsinstallationer för Hagastadens parker samt Oscar Properties prestigebygge 79&Park på Gärdet i Stockholm.

När det kommer till systemen så jobbar Aquagate sedan många år tillbaka med produkter från Toro. Installationerna görs av Aquagates välutbildade personal, och schaktningsarbetena sker antingen med vibratorplog eller kedjegrävare. 

Utöver projektering, inmätning och installation så erbjuder Aquagate även sina kunder olika typer av serviceavtal, från grundläggande service som att starta upp anläggningen på våren och blåsa ur den på hösten, till mer omfattande avtal med flera servicepunkter under säsongen. 

– Vid nyanläggningar så investerar man ofta stora pengar i växter, men glömmer sedan bort det här med bevattning, säger Daniel Lindblom Nansing, säljare och designer på Aquagate.

– Ett alternativ till en bevattningsanläggning är att man lägger ut den manuella bevattningen på ett skötselbolag. De åker runt med tankbil och slang. Ett sånt ekipage kan kosta runt 1 500 kr/tim, så det blir snabbt stora löpande kostnader. Dessutom är det inte särskilt miljövänligt. I det sammanhanget kan också nämnas att Aquagate investerat i nya eldrivna servicebilar, fortsätter Daniel.

Hur kommer man fram till vilka produkter som lämpar sig bäst för att installeras på en viss plats? 

– Droppbevattning har man framför allt på häckar och planteringsytor där man har blommor och mindre växter, samt runt träd. Mindre spridare, så kallade dysor, kan också användas för planteringsytor där man har lite högre vegetation. På gräsytor är det spridare som gäller. Det finns spridare med kastlängd från några meter upp till 50 meter. De större spridarna används oftast för fotboll och golf, och de allra största för fotbollsplaner med konstgräs. För parker och kyrkogårdar används normalt spridare med en kastlängd på 10–20 meter. 

Hur ”pratar” användaren med systemen, och vice versa?

– Bevattningssystemets styrskåp finns i tre olika typer: trådbundet med en elkabel till varje automatventil. Decodersystem, där en kabel går runt till alla decoders, som i sin tur ansluts till automatventil. Eller den senast tekniken, trådlös LoRa-kommunikation till en styrenhet med 1–4 automatventiler. När styrenheten vill starta bevattning skickas det ut spänning på 24 VAC eller 9 VDC till en automatventil. Automatventilen öppnar och vattnet flödar genom spridare eller droppslang.

När systemet är installerat så kör Aquagate som regel en utbildning med kunden, och lämnar över en drift- och underhållspärm. 

– Har man en anläggning med väderstation och sensorer, så sköter sig anläggningen till stor del sig själv, fortsätter Daniel. Men det behövs alltid någon som har koll på anläggningen och kan göra justeringar vid behov. 

Är systemen olika utformade beroende på vilken sorts vatten som används?

– Tar du exempelvis sjövatten så måste vattnet filtreras innan det kan användas. För filtreringen behöver du först en bottenventil med grov sil där vattnet tas upp, och därefter ett finare filter som placeras vid pumpen. Ska du använda en droppslang så behöver det fina filtret även vara anpassat för detta. Spridare är generellt mindre känsliga för partiklar i vattnet.

– För droppbevattning så måste du ha en tryckregleringsventil som är justerbar för maximalt 2,5 bars tryck, medan spridare vill ha ett arbetstryck från cirka 2 bar och uppåt. Vid användning av kommunalt vatten så kan vattentrycket vara för lågt för systemet. Då behöver du installera en tryckstegspump, fortsätter Daniel.

Daniel nämner även vikten av att vattnet, så långt det är möjligt, återanvänds eller tas från hållbara källor 

– På Gärdet [där Aquagate installerat bevattning för fotbollsplaner] samlas vatten från planens dräneringssystem i en tank. Från tanken pumpas sedan vattnet ut till bevattningen av hybridgräset. 

En högst relevant fråga för den som funderar på att installera ett system är såklart livslängden. Är systemet väldimensionerat och med bra produkter med hög kvalitet kommer systemet att fungera under lång tid. Men naturligtvis måste systemet underhållas och repareras för att livslängden skall bibehållas. 

– Det finns bevattningsanläggningar som är 40 år gamla och fortfarande är i drift och fungerar, säger Daniel. På många äldre anläggningar är dock rörsystemet lite för klent från början. Ofta beror detta på att man byggt ut anläggningen utan att förändra rördimensioner, vilket gör att man inte får ut rätt mängd vatten och tryck till spridarna. Som regel kräver äldre anläggningar mer skötsel. 

Några övriga råd när det kommer till installationer?

– Anläggningen måste vara väldimensionerad, med bra produkter av hög kvalitet och installerad av utbildade bevattningstekniker. Att “spara” på rördimensioner och produkter i anläggningen för att få billigast möjliga pris kan snabbt bli en dyr affär om växter och träd behöver återplanteras. 

”SOM ATT SKÖTA SINA BANKAFFÄRER”

Aquadrip, vars lager och huvudkontor återfinns i Växjö, erbjuder sedan 1980 produkter och tjänster inom verksamhetsområdena bevattning och vattenrening för grönytor såsom parker, kyrkogårdar, sportplaner, golfbanor samt trafik- och bostadsmiljöer – från försäljning av enskilda komponenter till nyckelfärdiga helhetslösningar inom bevattningsanläggningar där Aquadrip sköter allt från projektering till installation. För bevattningssystemen använder man produkter från Rainbird och Hunter. 

– Generellt skulle jag säga att det är vanligare med automatiska bevattningssystem i de större städerna, säger Anders Westlund, Project & Solution Manager på Aquadrip.

– Det gäller även mindre system för privata villaträdgårdar. Framför allt är det många kommuner som på senare tid fått upp ögonen för att man faktiskt har mycket att vinna på att installera automatiska system. Att man inte behöver springa runt halva stan för att öppna och stänga kranar, och att det går att styra bevattningen till tider då är det mindre folk i parker och så vidare, fortsätter Anders.

Hur lång tid tar egentligen en installation? Eftersom varje projekt är olika är det naturligtvis svårt att svara på, men Anders kan åtminstone ge några exempel.  

– Vi jobbar till exempel mycket med Örebro kommun. Deras blomstergata, är 150–200 meter lång. Där installerade vi system för att vattna blomrabatterna. Vi hade tre gubbar och en grävmaskin, och jag tror de höll på runt två veckor. Normalt så behöver man inte gräva ned till ett frostfritt djup, utan kanske 30 cm eller liknande. Ett annat exempel är en normalstor kyrkogård i Småland. Där var vi också tre gubbar och en grävmaskin, och höll på runt tre veckor.  

LITEN PÅVERKAN PÅ MILJÖN

Utöver nedgrävandet av vattenledningar och andra komponenter, så vill man som markägare såklart att systemet ska ha en så liten påverkan på miljön som möjligt, oavsett om det handlar om en park eller en fotbollsplan. 

– Mycket har med placering att göra. Har du en större, öppen gräsyta som en fotbollsplan så använder du normalt pop up-spridare, spridare som försvinner ned i marken när de inte används, och därefter inte syns. På en kyrkogård kan du i vissa fall också ha spridare som försvinner ned i häcken efter bevattningen.

– Annars är det vanliga att man lägger droppslang just för häckar, då man är ute efter att ”dra ned” vattnet under häcken. Spridare blöter ju även ned mycket runt omkring, fortsätter Anders.

Vad kan jag göra för att mitt bevattningssystem ska fungera optimalt, och hålla så länge som möjligt?

– Utöver standardåtgärder som att hösttömma systemet [blåsa ur ledningarna med tryckluft för att bli av med vattnet inför vintern] så ska du använda bra filtrerat vatten, så att systemet inte sätter igen för mycket. Beroende på vattenkälla så får man olika mycket avlagringar. Sjövatten har till exempel en hel del organiskt material som sätter sig på insidan av ledningar, pumpar och andra produkter. Med ett bra filter för grövre partiklar så får du en betydligt bättre och mer hållbar anläggning.

– Ett annat tips är att noga dokumentera vart spridare och ledningar är nedgrävda. Det gör det mycket lättare om man vill ändra eller plugga någonting, eller installera nya produkter, fortsätter Anders.

En fråga som dykt upp flera gånger under arbetet med reportaget är bevattning när det råder bevattningsförbud, som det gör i princip varje sommar på platser som Öland och Gotland numera. Som tur är har Anders koll. 

– Att det beslutas om bevattningsförbud beror oftast på att reningsverken inte hinner tillverka den mängd vatten som går åt under torra perioder. Men också på hur mycket vatten det finns att tillgå i åar, sjöar och andra vattentäkter. Men bevattningsförbud gäller oavsett vart vattnet kommer ifrån. Det kan såklart vara problematiskt om man håller på med till exempel kommersiell odling.

Använder ni sensorer och/eller annan ny teknik i era installationer?

– För parker liknande grönytor har vi använt regnsensorer. Markfuktsensorer använder vi egentligen bara inom odlingen.

Brukar kunderna tycka att det är svårt att använda systemet, med mjukvara och allt annat som hör till?

– För de enklare systemen så ställer du egentligen bara starttider och gångtider, sedan sköter de sig själva. För lite mer avancerade system med fler funktioner handlar det om att förstå tänket kring bevattningstider, start- och gångtider, zoner och så vidare. Men själv tycker jag inte att det är särskilt krångligt. Jag brukar säga ”Kan man sköta sina bankaffärer med telefonen, då kan man också sköta ett sånt här system”. Det är definitivt någonting som alla kan lära sig.

SLOTTSTRÄDGÅRDEN

Slottsträdgården invid Malmöhus Slott och den gamla kvarnen Slottsmöllan är en 12 000 kvadratmeter stor, öppen och ekologisk trädgård uppdelad på ett större antal mindre perennplanteringar, tematrädgårdar, tillfälliga planteringar och tematiska utställningar.

En stor förbättring sett till skötseln av Slottsträdgårdens ytor är det automatiska bevattningssystem som installerades 2018/2019, och idag täcker in större delen av odlingsytorna.

– Jag tänker alltid på hur vi kan optimera vår verksamhet. Och då var det här med bevattning en uppenbar fråga att ta tag i, säger Lina Hirsch, trädgårdsingenjör på Slottsträdgården. När jag började att jobba på Slottsträdgården så vattnade vi mestadels med slang, vilket var särskilt tidsödande, eftersom Slottsträdgården är en ganska avlång trädgård. Den varma och torra sommaren 2018 ställdes frågan om bevattning på sin spets. Jag började kolla på alternativ till den manuella vattningen, och det landade i ett automatiskt, skräddarsytt system. 

Majoriteten av Slottsträdgårdens system består av pop up-spridare, både långdistansspridare och spridare som producerar lite av en ”vattendimma”. Det finns även droppslang på vissa ställen. 

– Jag skulle tippa på att grävningen tog ungefär en vecka, och arbetet med att dra slangar och kopplingar ytterligare ungefär en vecka, förklarar Lina. Sedan har vi byggt ut systemet efter hand, och även modifierat vissa delar. 

Hur fungerar det att använda systemet?

– Jag tycker egentligen inte att det är särskilt mycket arbete att sköta systemet. Jag kan antingen göra det via telefon eller dator på distans, eller via en styrbox i trädgården. Jag har gjort fyra olika program som jag använder, där jag på ett enkelt sätt kan ställa tiderna för stationerna. Som regel vattnar vi sent på dygnet, då det är liten avdunstning och vi undviker att störa besökarna. 

Hur mycket tid lägger ni på att vattna nu, jämfört med innan systemet installerades?

– Jämfört med när det var som värst, runt sommaren 2018, så skulle jag säga att vi sparat in upp mot 70 procent av arbetstiden som vi tidigare ägnade åt att vattna. Utöver detta skulle jag uppskatta att vi också åtminstone har halverat vår vattenförbrukning. Dessutom sköts själva bevattningen bättre. Vi förlorade som exempel många växter 2018. Det gör vi inte längre.

KOMMUNEN

Michael Antonsson ansvarar, tillsammans med en kollega, för bevattning av samtliga kommunala grönytor i Katrineholms kommun. Redan idag ligger ”kilometervis” med bevattningsledningar under stadens parker, rabatter, rondeller och andra grönytor. Dessa system håller nu i många fall på att uppdateras. Just nu pågår till exempel installationer av bevattningssystem i Stadsparken, ett arbete som beräknas vara klart under 2023. Utöver de parker där Katrineholms kommun har bevattning, så har kommunen även ”massor av urnor med planteringar” som fortfarande vattnas för hand med sjövatten. 

– Under de senaste tre, fyra åren har vi successivt börjat byta ut de äldre systemen mot nya, appstyrda system, förklarar Michael. Ambitionen är att så småningom få allting automatiskt och timer-styrt. En annan fördel med de nya systemen är att vi kan styra bevattningen separat för till exempel gräs och sommarblommor, vilket oftast inte var möjligt med de äldre systemen. 

Att installera automatiska bevattningssystem handlar om att säkerställa att grönytor och växter får tillräckligt med vatten, menar Michael. Men det är också en arbetsmiljöfråga.

– Vi vill inte att folk springer runt och vattnar i trafikerade miljöer, eller att vi ska behöva spärra av områden. Normalt råder också bevattningsförbud på dagarna under sommaren, då vi bara får vattna efter klockan 20.00. Och att ha folk som är ute och vattnar på kvällar och nätter är inte optimalt det heller. 

Vart ifrån tar ni det vatten som ni använder för att vattna med?

– Så långt som vi kan så använder vi sjövatten, åtminstone till urnorna. Vi har också en vattenlek där barnen badar. Där samlar vi returvattnet i en stor damm, och använder sedan detta vatten för bevattning. Idén är att inget vatten ska gå till spillo. 

Hur fungerar det att använda de nya systemen?

– Egentligen så är det inte svårare än att ställa in en digital klocka. Även om det är lite från person till person. Vissa anammar tekniken väldigt lätt, medan andra behöver lite mer tid.  

Hur skulle ni vilja utveckla era bevattningssystem i framtiden?

– En bra idé vore till exempel att ha fuktsensorer i våra planteringsurnor, och kanske även i en del rabatter, som man sedan kunde använda för att vattna på ett mer effektivt sätt. Kanske framför allt de urnor som finns i kranskommunerna. Där skulle man kunna spara mycket arbetstid genom att inte behöva åka ut när det inte behövs. Ibland så vattnar man inte tillräckligt. Ibland så övervattnar man. Man skulle också kunna använda fler sensorer även i parkerna där det redan finns automatbevattning, för att på så sätt kunna finkalibrera systemen och styra automatbevattningen bättre.

STADSBYGGNADSFÖRVALTNINGEN

Helsingborgs stads digitaliseringsresa har ni kunnat läsa om tidigare i DMG, både när det kommer till uppkoppling av parker och installation av smart belysning. Sedan ungefär två år tillbaka finns ett system bestående av cirka 100 markfuktsensorer från det Lund-baserade företaget Sensefarm installerade i stadsmiljön – sensorer som kontinuerligt rapporterar in data till stadens områdesförvaltare och entreprenörer inom respektive driftområde. Denna data användas sedan för att optimera vattningen av Helsingborgs grönytor. 

– Värdena avkodas och sammanställs i vårt system, säger Andreas Hall, utvecklingsingenjör på Helsingborgs stad. Vi har gjort en superenkel dashboard med tre olika färger: blött, normalt eller om det börjar bli torrt. I samma system har vi också lagt till en widget för väderprognoser. Våra områdesförvaltare är sedan inne och kollar värdena regelbundet, och kan se om det behöver vidtas åtgärder. 

De flesta av stadens sensorer är placerade på platser som trafikfarliga miljöer och på svårtillgängliga platser. Eller vid nyplanterade och återplanterade träd där Andreas och hans kollegor behöver kunna följa upp hur trädet växer. 

– Träd i ett exploateringsområde har ofta en garantiskötsel på två år, säger Andreas. Därefter tillfaller träden staden. Genom att placera en jordsensor på ett nyplanterat träd i ett exploateringsområde kan exploatören få ett ”kvitto” på hur träden skötts under etableringsfasen. Staden får i sin tur ett kvitto på vilken typ av produkt det är som vi tar över.

Nästa steg borde väl då vara ett system som inte bara kan samla in och sammanställa data, utan även sköta bevattningen?

– Absolut. På två, tre år har vi trots allt lärt oss en hel del om hur den här tekniken kan användas. Och kan vi börja att koppla på magnetventiler och pumpar som kan sköta bevattningen själva, så kommer vi garanterat att lära oss ännu mer. 

Vad ska till för att detta ska ske?

– Det kommer att behövas fler sensorer. Vi kommer antagligen också att behöva hitta alternativa sätt att plocka ut vatten, utöver via brandposterna. På sikt ska vi kanske inte ska använda dricksvatten för att vattna träd. I vår nya stadsdel Oceanhamnen har man till exempel separerat svartvatten och gråvatten. Det gråvattnet skulle man ganska enkelt kunna hämta och använda till bevattning. Ett annat alternativ är kanske att koppla upp bevattningsledningar mot dagvattenmagasin på svåråtkomliga platser, och installera en pump som meddelar när det finns behov av att vattna.